(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

Arvid lugnade ner sig när han märkte att Linda inte tänkte skada honom hon satte sig framför honom. Arvid fick börja rita det han hade uppleft han upptäckte att han gillade att rita

Det blev snabbt mörkare när de kom in i skogen, men det blåste inte lika mycket. Alice gick på och stapplade fram med händerna nerkörda i fickorna.

Adam gick och hjälpte Alice fram i den täta skogen
Arvid var klar med några serie bilder från sitt liv han ritade bilderna när hans mamma misshandlade honom och när hon skrek åt honom

Alice log tacksamt åt honom och fortsatte gå. Hon kände sig väldigt stel i hela kroppen efter såren hon haft.
"Vem är den här kvinnan?" frågade Linda Arvid och pekade på en teckning.

Adam log mot Alice och kände sig glad över att kunna hjälpa henne
" Min mamma sa Arvid

"Du är för snäll mot mig" sa Alice och skakade på huvudet men log fortfarande mot Adam.
Linda gav ifrån sig ett fundersamt ljud. "Din mamma? Vart är hon?".

" Jag är bara hjälpsam sa Adam och höll armarna om Alice
" Hon hemsöker mig och låter mig inte vara sa Arvid och hörde sin mammas röst hon ville väll säkert få honom mer negativ denna gången verkade hon inte vilja ha blod. han lyckades få bort sin mamma innan hon han säga något han fortsatte rita upp seriebilder ur sitt liv

Alice kramade honom lätt tillbaka innan hon plötsligt stelnade till. Hennes mamma hördes från huset. Du är i stora problem!".
Linda nickade sakta. "Hon finns bara i ditt huvud, försök tränga bort henne".

Adam tog tag i Alice och började springa
" Jag kan inte hon är för stark sa Arvid

Alice började springa hon med. Om det inte vore för Adam skulle hon ramla omkull hela tiden:
"Du kan visst" sa Linda vänligt och klappade Arvids kind. "Tänk inte på henne, förträng henen".