Bree Tanners andra liv med mig och glina2

Jag märkte att huvudpersonen liknade min mamma.

Huvudpersonen var djärv och det hela slutade med att hon blev kär (och ihop) med en sydländsk karl i oklanderligt fin kostym. Och hög hatt.
Tillsammans flyttade de till Afrika.

Eftertexterna började rulla fram på tvskärmen.

"Ska vi titta på något annat?"

"När har du blivit filmgalen?"
Frågade jag.

"Det har jag aldrig blivit, jag kände bara för lite film." Log jag och satte på en film som handlade om sorg och kärlek.
En kvinna som såg sin dotter bli ihjäl skjuten och lämnade sin man.
Efter några år träffade hon en man som var rik.
Rik, men inte särskilt snäll.

Ingen film för mig. Men Bree verkade gilla den, så jag stod ut.

Jag gillade inte filmen, men Diego verkade faktiskt gilla den. Så jag sa inget för hans skull.

Även fast filmen inte var något för mig så fick den mig att fundera.
"Bree, varför valde du att leva med mig?"
Frågade jag tveksamt.

Hans fråga gjorde mig förvånad.
"Vad menar du?"