När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

Fai reste sig upp från golvet och började gå fram och tillbaka över golvet.
"Alexis har varit död ett tag så människor borde veta vart han håller hus, himlen är trotts allt inte så stor" sa Fai bestämt

Xenia höjer på ögonbrynet. "Är inte himelen så stor? Har du sett några dinousarier, neandertalare och grottmänniskor promenera förbi.?" sa Xenia och suckade. "Himelen måste vara oändelig, tänk bara alla tidsåldrar som måste få plats här."

Fai såg på Xenia "eftersom de inte finns här skulle jag anta att den är uppdelad i olika delar, och i så fall måste han stanna i vår del" sa Fai allvarligt

"Är du säker på det? Skulle det inte vara perfekt att gömma sig i en annan del?" sa Xenia och såg allvarligt på honom.

Fai funderade "Det är nog mer farligt än perfekt och jag vet inte om Alexis vill riskera det. han vill inte skadas själv" sa Fai

Xenia ryckte på axlarna, hade hon vart Alexis hade hon gjort så. "Så vad hade du tänkt göra då? Knacka på närmsta granne och fråga?"

Fai såg surt på Xenia "nej jag tänkte först gå till hans hem och se om jag hittar något" sa han och gick förbi henne. han var egentligen inte sur på henne, han ansåg det hela bara helt hopplsöt

"Ha så kul då." fräser Xenia irreterat tillbaka och vänder Fai ryggen och sätter sig i soffan. Hon tänkte inte hjälpa honom med något när han var sådär.

Fai hörde Xenias arga ton och smällde igen dörren, han stannade sedan utanför och funderade på att gå in och be om ursäkt men struntade i det, hon hade inte behövt utgå från att han skulle springa ruunt och bara hoppas på att hitta dem. han fortsatte mot Alexis hus

Xenia såg ilsket på dörren Fai smällde igen. Men gjorde ingen annsats at följa efter honom. Hon såg ilsket in i den falnande brasan och svor tyst över Fai.