Skriva av sig-tråden

Same, dude

Att älska med växande hjärta smärtar mer än det berör.

Jag blir så lätt skrämd.
En i min skola ser hela tiden på mig och pratar om mig med sina vänner. De säger inget taskigt, men det skrämmer mig så sjukt mycket ändå.

Det känns skönt att bara kunna säga vad jag tycker. Ibland får jag panik om folk argumenterar emot eller om ingen säger att de håller med mig i olika sammanhang men nu står jag för min åsikt och bryr mig inte om folk hatar mig.

40% fick F på svenska nationella bland alla treor på min skola. Min text var en av dem få som diskuterades länge, som tur var blev jag precis godkänd...

Hmm, precis så var det när jag skrev nationella i trean, jättemånga blev underkända. Känns ju nästan som att det är något som glappar i undervisningen när resultaten ser ut så?

HELVETE JAG KOM NYSS IHÅG ATT JAG GLÖMT SKRIVA EN SAK SOM HADE DEADLINE IGÅR MEN SOM JAG BAD ATT FÅ SKICKA IN IDAG. VARFÖR. NEJ. SLUTA.

Var hyfsad glad i två veckor i sträck ("rekord" på väldigt länge) men efter svensktesultatet på nationella idag har all min glädje försvunnit igen.

De negativa tankarna om vad jag än gör så räcker det aldrig till. Jag kommer aldrig vara duktig inom något. Inget avancerat språk, svårt att formulera mig själv, tappar ord, upprepar mig själv, pratar otydligt, svårt att bli förstådd, argumenterar, inse alla fel och brister jag säger.

Idag spräckte jag målet att ha minst C i alla ämnen. 3 år med bara över C och nu har jag förstört det. Jag får ett D men jag sänker fortfarande genomsnittet...