Life - Lupple & Medi PRS

De hade ätit och Ethan hade ursäktat sig för att gå på toaletten och Olivia plockade undan. När Ethan kom tillbaka såg han besviken ut.
"Jag ville plocka undan." Han såg på Olivia som log.
"Inte ska du plocka undan. Du är gäst." Olivia tog fram en skål och flinade.
"Ska vi hämta chips från skafferiet?" Hon nickade mot källaren.

Efter ytterligare en halvtimme kanske var hon färdigsminkad. Hon hade tagit på ett mörkare läppstift som han hade sagt och det såg väldigt bra ut. Hon ropade till sig Henrik för att få hjälp med dragkedjan och så bad hon honom ta ett kort på henne där både klänning, skor, smink och frisyr syntes. Hon tog sin telefon, studerade bilden och skickade iväg den till Ethan med en puss-smiley och så tog hon mobilen i handen och gick ut från sovrummet och ned till balsalen, allting var ordnat. Hon satte sig vid sin plats och blickade ut över alla som var där och väntade in gästerna.

Han tog upp mobilen och log stort. Skickade att hon var snygg och hon skulle ha det trevligt utan honom och såg upp på filmen han och Olivia såg.

"Åh Mistril vad kul att se dig!" En man i 50 års åldern med svart hår med silverstänk log, sträckte fram handen och väntade för att få kyssa hennes hand.
"Det var inte igår så hur har du haft det?"

Mistril såg smset Ethan skickade och la sedan undan telefonen och tittade upp på mannen. Väntade någon sekund innan hon sträckte fram sin hand och log. "Det var verkligen inte igår, det är bara bra med mig. Hur mår du och ditt sällskap?" Frågade hon och reste sig upp och neg mot honom.

Han tog den och kysste den.
"Åh hon mår bra. Lite trött men annars är det bra." Sebastian såg på henne.
"Jag trodde du hade en med?" Han såg sig om och lade huvudet på sned.
"Men jag kanske hade fel?"

"Trött, efter resan kan jag tro?" Frågade hon leendes och log vänligt mot sällskapet och sedan tittade hon tillbaka mot Sebastian och skrattade, mjukt. Med en enkel handrörelse så stängde hon av sin mobil och såg på honom. "Här var vi nyfikna. "Log hon och skakade på huvudet. " Du känner mig, vid såna här tillställningar så gillar jag att knyta nya kontakter. " Log hon och studerade hans sällskap med en nyfiken blick. "Nåväl, berätta om dina äventyr. "Bad hon och såg på Sebastian.

Han såg på kvinnan och drog henne till sig.
"Åh hon är bara lite vissen. har druckit lite för mycket." Han såg sedan på Mistril och log.
"Åh jag har inte gjort mycket. Gjort lite av det ena av det andra." Han såg sedan sig om.
"Men ska du inte ha något?"

Mistril nickade sakta. "Jag förstår. "Log hon och såg på Sebastian. "Kanske ska du låta henne vila lite i ett av gästrummen? Då kommer hon bli betydligt mer pigg. "Föreslog hon som i förbifarten och nickade sakta. "Åh det ska jag, men jag har fler gäster att hälsa på och jag behöver hitta min smakbit. " Flinade hon och studerade människorna som var där för att ge blod. "Och jag har inte lyckats lokalisera människan ännu. "Suckade hon lite besviket och såg på Sebastian. Men fick lov att bryta sin ögonkontakt när en kvinna i trettioårs åldern steg fram och neg mot Mistril. "Åh Mistril." Kvittrade hon lyckligt och höll ut sina armar som för att krama henne. Mi log och kramade henne tillbaka. "Annabelle, allt bra?" Frågade hon och lösgjorde sig från hennes grepp och hon nickade leendes.

"Det kanske jag ska." Han släppte taget om kvinnan som gick med en av tjänarna och vände sig sedan mot Mistril igen.
"Det är en underbar fest. Jag hoppas jag inte stör men jag trode ni hade en människa?"

Mistril såg på Sebastian och greppade tag om hans arm. "Varför så nyfiken? Jag begär ett svar. "Morrade hon och pressade ned honom i närmaste stol. "Jag har redan besvarat detta så varför frågar du igen? Jag avskyr att svara på samma fråga om och om igen vilket du mycket väl vet Sebastian. " Fortsatte hon och såg på honom med en uttråkad blick men släppte inte taget om honom. Annabelle fnittrade förtjust. " Bestraffning, åh snälla. " Log hon glatt. Mistril mindes som alltid vid såna här tillfällen varför hon hatade just dessa tillfällen. Det var så irriterande, alltihop. Men hon tänkte få ett svar av Sebastian, varför frågade han om och om igen? Kanske frågade han åt någon annan, vad visste hon?