Pirates! PRS Medi & Vidomina

Trillingarna flinade och nickade.
"Det låter som en bra ide." David såg mot Ethan och såg på Roy.
"Ska vi väcka honom?"
Miliah hade kommit tillbaka med en sovande Lily i famnen och log svag.
"Någon fick lite för mycket roligt."

"Låt mig väcka honom. Ethan.. Ethan är Kiliahs man. Han behöver tid för att läka, tid för att samla kraft inför attacken mot denna demon.", mumlade John och var inte säker på att bröderna skulle förstå. Han reste sig långsamt och besvärat för att gå åt Ehans håll.
Roy såg på, men vände snart bort blicken för att ge de egen tid, han ville inte inkräkta.
När Miilah kommit tillbaka med Lily log Roy mot de. "Kom, vi går före till skeppet. Då kan Lily få sova i sin säng också. Jag står visst för middagen.", skrattade han kort och lade armen om Miliah.

Bröderna nickade men såg sen på john.
"Vi kan annars bära honom. Det är inga problem."
Mira såg mot sin make.
"Du laa mat? Okej." Hon fnittrade och börade at gå. Hon kände sin dotter greppa tag i klänningen och hon log mjukt.
"Älskade vännen min."

John tvekade. Han försökte tänka efter om det var en bra idé. Ifall Ethan skulle vakna upp i deras grepp skulle han förmomdligen bli rädd och gå till attack och det skulle sluta dåligt för de båda. Men samtidigt hade ju inte John styrka att bära honom och Ethan behövde vilan.
"Ja, tack.", sa han beslutsamt och nickade som för att övertyga sig själv. "Det låter som en bra idé. Ta med er honom. Roy och jag visar vägen till skeppet." Han sträckte på sig igen och kände sig lite piggare då han skulle få gå på sitt skepp igen. Hans älskade skepp. John älskade livet som pirat.
"Ja, jag har ju sett hur du gör och dessutom gjorde jag det ibland innan du kom med i bilden.", sa Roy och verkade förvånad över hans frus tilltro till honom. De gick tillsammans ut från värdshuset längst gatan mot hamnen där skeppet väntade på de.

David lyffte upp Ethan i sin famn och började gå. Alla Miliahs bröder var muskulösa och hade inga problem att bära Ethan.

Miliah lo mjukt.
"Jag trodde det var Kiliah som lagade maten innan jag kom med bilden." Flinade hon mjukt och smekte hans arm. Hon gick ombord på skeppet och smet ner till deras rum och lade in Lily och kom sedan upp igen.

John såg på då de lyfte upp Ethan lätt. För ett ögonblick var han imponerad över deras styrka och kunde se hur de faktiskt skulle passa in i besättningen, men de såklart, deras liv var här. John var inte den som ville slita isär deras familj, så därför teg han och gick efter de.
"Ja, du har rätt, Miliah, men jag fick hjälpa ibland.", sa Roy och gick med henne upp på skeppet. När de kommit ombord såg han åt kaptenens håll. "Jag går till köket då. Någon av er andra kan väl duka?"

Cun hade plockat ihop och gick efter.
"Ethans rum är två trappor ner rummet ängst in till höger" Han log och så David bära ner Ethan och kom sedan upp.
"Jag tycker ni har ett vackert skepp John. Hon är en pärla."

"Tack, David. Ja, hon är vacker. Hon är ny, vi köpte henne i Spanien." John bytte en blick med honom. "Hur känns det att Miliah är en av oss då? Har era föräldrar accepterat att henne framtid är med pirater?"
Han försökte låta lite rolig och skratta, men har var inte säker på att han hade lyckats. Det hade kanske varit en stor förändring för föräldrarna och syskonen, att se deras enda syster och dotter försvinna i famnen av en pirat. Men Miliah verkade trivas. Det var John säker på.
"Och ni har en väldigt fin stad. Alla har varit så gästvänliga mot oss, hjälpt oss. Vi är evigt tacksamma."

David slog sig er för att se på honom.
"Njaaa." Han rynkade på äsan.
"De vill ha henne hemma och skaffa sig en redig karl där men problemet är att hon är för äventyrlig. Hon tycker vår stad är får tråkig." Han log och skakde sorgset på huvudet.

John skrattade och skakade på huvudet som för att skaka bort skrattet. Det hade inte varit meningen att såra. "Roy, han är ju redig.", sa han och tänkte på Roy som var ganska stor och muskulös, kanske inte lika stark som Miliahs bröder, men han var en av de starkaste i besättningen. När han tänkte på Miliah kunde han förstå vad David talade om. Miliah verkade inte rädd av sig, tvärtom, hon var nyfiken och såg de goda hos alla. Det var en fin egenskap.
"Kom, vi häller upp whisky tycker jag, innan middagen. Det är Roy som lagar, så det var en liten stund. Cun- kan du hjälpa Roy med matlagningen?"