prs yehet & kkaebsong

"Det kommer jag definitivt att göra," försäkrar Joshua innan de letar reda på kupén som Andrew håller sig i. Det tar inte en lång stund för att hitta Zihaos vän, då det är mycket mindre folk i tåget. Andrew sitter och läser i en stor, tjock bok, vilket Joshua antar är om trollbrygder baserat på frågan som sedan ställs. "Beror väl på vad du vill veta.." börjar han och låter fingrarna strykas över sin utmattade katt i knät. Hela han längtar till kattungarna kommer. "Stormhattselixiret är brygden man dricker iallafall en vecka innan fullmånen som varulv.. Stormhattarna är växter som man misstog som vackra, ståtliga blommor förr. De innehåller gift, det är en av de mest farliga och dödliga gifterna. De brukade avrätta fångar med det i antikens Grekland." börjar sextonåringen lätt och rynkar lite på ögonbrynen, jo han har läst en hel del om det. Fundersamt sneglar han mot Zihao innan han återvänder blicken mot hans vän. "Om man översätter artnamnet från Grekiska blir det vargmord. Det är därför man har det i drycken, för att varulvar inte ska förlora kontrollen."

Andrews mun, som i vanliga fall brukade vara hårt stängd, föll lätt på glänt och han höjde ett plockat ögonbryn.
”Vilken bok har du gått och svalt?” Frågade han och klappade lätt bredvid sig, ett tecken på att han ville att Joshua skulle sätta sig bredvid den sjuttonåriga brunetten. ”Du förstår, skolan tar ju slut både för mig och mitt problembarn”, fortsatte slytherineleven och nickade mot Zihao som redan tappat intresset för de andras konversation. ”Kan inte låta honom ränna omkring fritt utan det där nedrans elixiret, då är stackarn så gott som förlorad.” Andrew rynkade på ögonbrynen och bläddrade bland sidorna i boken, synligt frustrerad. ”Men det står ju absolut ingenting av värde i den här boken”, avslutade han uppgivet och vände de blåa ögonen mot Joshua igen. Sakta lät han dem sedan falla mot den jämnårige kamraten som satt och tuggade Mimmi i öronen. ”Han behöver det uppenbarligen...Zihao lämna katten ifred!”

Reaktionen han får från den äldre eleven är nästintill skrattretande, Joshua hade inte förväntat sig det direkt. I tystnad tassar sextonåringen fram till Andrew och slår sig ner bredvid honom, Mimmi fortfarande liggandes i famnen, gnagandes på Zihaos tröja. Som sextonåringen snott till sig.
"Det finns en bok om elixiret i den avskilda avdelningen i biblioteket. Eller ja, om massvis av elixirer." förklarar gryffindoreleven och rycker lätt på axlarna. "Så man ska antingen använda sig av dekokt eller extraktion genom kokning.. och hälla kokande vatten över växtdelarna. Men man behöver en giftangivare. Dock är stormhattar inte direkt särskilt lätta att hitta." Blicken glider ner mot Zihao, som har Mimmis öra i munnen. Joshua blänger på sjuttonåringen och puttar bort honom en aning, för att sedan massera den stackars kattens öra. "Du måste vara snäll mot henne! Hon kommer snart gå igenom helvete vet du."

”Kommer ni två gadda ihop er mot mig nu eller?” Frågade Zihao tjurigt och slängde sig istället tvärs över det lediga sätet. ”Det är inte mitt fel att jag inte förstår ett ord av vad ni säger”, fortsatte han vresigt och stödde upp sig mot armbågarna, med blicken fäst på det förbisusande landskapet utanför fönstret. ”Och förresten så tyckte hon om det. Fråga inte hur jag vet det, men jag är hundra procent säker. Det är inte precis som om jag bet henne hårt..” Zihaos ord var tydligt väldigt roande, eftersom Andrew brast ut i skratt så pass att tårarna sprutade. Och så satt han där bredvid Joshua och garvade tills han knappt kunde andas. Först då torkade han sig under ögonen med handryggen.
”Hoppsan, förlåt”, sade han och höll ännu en gång på att falla in i skrattet. ”Vart var vi? Extraktion och gift angivare? Hm, har läst någonstans att blommorna trivs i solljus och att det är där de frodas bäst. Borde man inte kunna odla det i trädgården på en plätt som får riktigt med sol på sig?”

"Du kan inte bita henne i örat för att du inte förstår vad vi snackar om!" protesterar Joshua med ögonen blängandes mot Zihao. Visserligen gillar Mimmi att bli kliad, klappad och kittlad, men biten? Sen är det ju också så att sjuttonåringens mun antagligen inte fått någon nytta av att gnaga i kattens öra, snarare tvärt om. "Hoppas din mun blev full med kattpäls." muttrar han, känner sig som ett gammalt tjafsande par tillsammans med den sjuttonåriga slytherineleven. "Om du nu vet vad hon gillar kan väl du ta hand om henne." det är en aning roande, det måste han medge. Han är inte alls arg på Zihao överhuvudtaget, men aningen upprörd.. kanske. Joshua väcks upp från sina tankar av Andrews röst och blinkar dumt ett par gånger innan han nickar. "Det borde väl gå, tror det behövs ett proffs för att kunna göra det dock. Minsta felsteg och det kan ta död på en.. Professor Sprout odlar dem i växthus fem vet jag."

Från ingenstans började Zihao tjuta som en stucken gris. Han rullade ner från sätet och kravlade klumpigt över golvet golvet för att sedan vira både armar och ben runt Joshuas smalben.
”Ska ni döda mig också?” Ylade han och satte tänderna i sextonåringens ben. ”Vad har jag gjort för att förtjäna att bli behandlad såhär?” Fortsatte han gnälligt och fortsatte gnaga i byxorna gryffindoreleven bar. Det var ju faktiskt hans byxor, så det gjorde ingenting om de gick sönder lite. Tänderna kliade alldeles förskräckligt och han kunde helt enkelt inte låta bli att sitta där på golvet och tjurigt nafsa på den andres kläder.
”Jadu, Zihao”, började Andrew uppgivet och himlade med ögonen. ”Du beter dig ju absolut inte som en komplett sinnesrubbad person, eller hur? Nejdå, du är lugn och sansad och satt inte alls nyss och bet en katt i örat”, fortsatte han med rösten drypande av sarkasm. ”Och vi försöker hjälpa dig, inte ta ditt liv. Eller hur, Joshua?”

Joshua låter blicken vila på sjuttonåringen som sitter och gnager på byxorna han fått låna, vilket slöseri.
"Mhm, jo." svarar han Andrew och sträcker sig efter Zihaos händer som har ett fast grepp om sextonåringens smalben. Nej, byxorna vill han faktiskt helst behålla, och Mimmis öron. "Vad säger du om att kanske få i dig lite frukost istället? Så behöver du inte bita sönder byxorna." Nonchalant skuttar Mimmi bort från Joshuas knä, då allt blivit lite för stökigt för hennes smak, för att ockupera det hela lediga sätet mittemot.

”Du får dra mig isåfall”, knorrade Zihao och vände de mörka ögonen upp mot Joshua. ”Och du får mata mig”, lade han snabbt till och såg ytterst oskyldig och gullig ut. Trots att sjuttonåringen var allt annat än liten och ynklig, så var det precis så han kände sig. Och inte nog med det så tyckte han även extremt synd om sig själv, som inte förstod riktigt vad det var sextonåringen och Andrew pratade om.
”För att vara helt ärlig får du nog dra honom om han vägrar gå, annars kommer de där byxorna bara vara slamsor inom en snar framtid”, påpekade Andrew som var i full färd med att plocka fram en ny bok från sin ryggsäck. ”Tänker dock inte hjälpa dig, han har redan dreglat ner min tröja.”

Med ett litet leende skakar Joshua på huvudet, finner det roande hur Zihao kan se så söt ut när ansiktsdragen är minst sagt hårda och raka.
"Jag kan gå och fixa något till dig själv," säger sextonåringen och drar till sig jackan som han hängt upp på en liten krok. Han slänger den över slytherinelevens huvud. "Bit på den här så länge." I ett tappert försök att ställa sig upp böjer Joshua sig en aning för att dra upp Zihao på fötter.

När Joshua drog upp sjuttonåringen på fötter igen, och på det även slängde sin jacka över sjundeårseleven, putade han med läpparna. Med ett missnöjt morrande kröp han ihop intill Andrew och började motvilligt nafsa på det strama tyget.
”Du behandlar mig som om jag vore fem år”, knotade Zihao bittert, men kunde trots det inte hindra sig själv från att fortsätta bita i jackan.
”Kanske för att du beter dig som en femåring?” Föreslog Andrew förstrött och slängde en snabb blick mot kamraten som med största sannolikhet skulle lyckas ta sönder plagget innan Joshua hann tillbaka. ”Hoppas du inte tycker allt för mycket om den där stackars jackan..”