|
Borttagen
|
Tro.
Spoiler:
Tryck här för att visa!För några dagar sedan var Jehovas Vittnen här och knackade på. Jag sa att jag inte var intresserad av det de hade att komma med, och när de frågade varför, så svarade jag att jag redan känner mig trygg och hemma hos den gud jag går sida vid sida med. (För det är så jag alltid har känt inför honom - som att vi är jämlikar, och att vi båda har vår roll att spela.) Mannen från Jehovas rynkade på ögonbrynen och frågade vad det var för en gud - och när jag yttrade hans namn så besvarades det med ett skratt, tätt efterföljt av "ja men då är du ju alltså fortfarande sökande efter något konkret."
..Jag bad honom ta tillbaka det där påståendet, och att han skulle definiera "konkret".
"Något man kan ta på, något som faktiskt håller." Han hade aldrig hört talas om det jag trodde på, och därför tyckte han att han hade befogenhet att klampa in i mitt personliga, religiösa revir som en klumpig buffel. Om inte naturen är konkret, så vet jag fan inte vad..
Jag är inte den som blir upprörd lätt.. Men är det något hos mig som är känsligt, något som är heligt, dyrbart och intimt, så är det just det. Min tro. Och min tillit till honom, som alltid har funnits som en håla i klippväggen att skydda mig i, en mark att få falla på och ett träd att få stötta mig mot för att kunna komma upp igen. Mitt förtroende för honom kommer aldrig att brista.
Men det här, och liknande händelser.. det händer allt oftare. Att människor inte tar hedendom på allvar, att de bara tror att det är en fluga eller avfärdar det som "New Age-trams" med konstanta påhopp om hur låg intelligens man har som är religiös 2016 - och i synnerhet om det man råkar tro på och lever efter innefattar just det..: hedendom.
Jag står rakryggad i det jag lever efter. Men det är inte något jag pratar om, just för att det är så väldigt nära och sammanlänkat till min hela person. Det är mitt, det är den jag är och jag vill inte att någon ska vara där och böka runt med sin illvilja.
För varje dag som går blir känslan av att jag sakta kvävs alltmer påtaglig. Det finns ingen plats för spiritualitet bland statusuppdateringar, tv-reklamer, mobiltelefoner och avgaser, för allt ska ifrågasättas. Allt ska kritiseras och skrattas åt och minsta lilla steg man tar här i livet ska rapporteras till omgivningen så att de kan tycka till om det också. Människor ska alltid tycka så jävla mycket om precis allting, även om man inte har någon kunskap om ämnet ifråga. Det gör mig så utmattad.. och jag vet inte hur jag ska hantera det. För jag är så evinnerligt trött på människor överlag att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag har alltid haft väldigt misantropiska drag, men efterhand som jag träffar fler människor så förstärks det draget hos mig, trots att jag arbetar förbannat hårt med att nå motsatt effekt istället.
Senast i förrgår berättade min bror för mig att, "alltså haha, shit.. Man ser verkligen på dig när du går bland folk att du verkligen inte hör hemma där." Jag frågade vad han menade, men han fyllde bara i med att jag "ser ut som en hök."
..Och om det till och med har börjat synas utanpå också så vet jag verkligen inte varthän det här kommer barka.
Har tackat nej till de senaste två festinbjudningarna jag fått. Jag orkar inte. Kan inte, vill inte. Klarar det inte, känner inte för det. "Men det är ju första maj då, kom igen!"
Nej.
Och ja, det är första maj nästa vecka. För mig är det Beltane. Walpurgisnacht. Tiden då han vaknar till liv på riktigt så då ska jag hem, och jag ska stanna därute under mina fyra "barnfria" dygn för att alstra ny energi och fira att han kommit tillbaka. Och den sista natten ska jag tända den största brasan jag någonsin hoppat över, för det här är året då jag får mina horn.
Det finns inget som är mer symboliskt än så.
23 apr, 2016 23:46
|
Obliviate_
Elev
|
Skrivet av Borttagen: Tro.
Spoiler:
Tryck här för att visa!För några dagar sedan var Jehovas Vittnen här och knackade på. Jag sa att jag inte var intresserad av det de hade att komma med, och när de frågade varför, så svarade jag att jag redan känner mig trygg och hemma hos den gud jag går sida vid sida med. (För det är så jag alltid har känt inför honom - som att vi är jämlikar, och att vi båda har vår roll att spela.) Mannen från Jehovas rynkade på ögonbrynen och frågade vad det var för en gud - och när jag yttrade hans namn så besvarades det med ett skratt, tätt efterföljt av "ja men då är du ju alltså fortfarande sökande efter något konkret."
..Jag bad honom ta tillbaka det där påståendet, och att han skulle definiera "konkret".
"Något man kan ta på, något som faktiskt håller." Han hade aldrig hört talas om det jag trodde på, och därför tyckte han att han hade befogenhet att klampa in i mitt personliga, religiösa revir som en klumpig buffel. Om inte naturen är konkret, så vet jag fan inte vad..
Jag är inte den som blir upprörd lätt.. Men är det något hos mig som är känsligt, något som är heligt, dyrbart och intimt, så är det just det. Min tro. Och min tillit till honom, som alltid har funnits som en håla i klippväggen att skydda mig i, en mark att få falla på och ett träd att få stötta mig mot för att kunna komma upp igen. Mitt förtroende för honom kommer aldrig att brista.
Men det här, och liknande händelser.. det händer allt oftare. Att människor inte tar hedendom på allvar, att de bara tror att det är en fluga eller avfärdar det som "New Age-trams" med konstanta påhopp om hur låg intelligens man har som är religiös 2016 - och i synnerhet om det man råkar tro på och lever efter innefattar just det..: hedendom.
Jag står rakryggad i det jag lever efter. Men det är inte något jag pratar om, just för att det är så väldigt nära och sammanlänkat till min hela person. Det är mitt, det är den jag är och jag vill inte att någon ska vara där och böka runt med sin illvilja.
För varje dag som går blir känslan av att jag sakta kvävs alltmer påtaglig. Det finns ingen plats för spiritualitet bland statusuppdateringar, tv-reklamer, mobiltelefoner och avgaser, för allt ska ifrågasättas. Allt ska kritiseras och skrattas åt och minsta lilla steg man tar här i livet ska rapporteras till omgivningen så att de kan tycka till om det också. Människor ska alltid tycka så jävla mycket om precis allting, även om man inte har någon kunskap om ämnet ifråga. Det gör mig så utmattad.. och jag vet inte hur jag ska hantera det. För jag är så evinnerligt trött på människor överlag att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag har alltid haft väldigt misantropiska drag, men efterhand som jag träffar fler människor så förstärks det draget hos mig, trots att jag arbetar förbannat hårt med att nå motsatt effekt istället.
Senast i förrgår berättade min bror för mig att, "alltså haha, shit.. Man ser verkligen på dig när du går bland folk att du verkligen inte hör hemma där." Jag frågade vad han menade, men han fyllde bara i med att jag "ser ut som en hök."
..Och om det till och med har börjat synas utanpå också så vet jag verkligen inte varthän det här kommer barka.
Har tackat nej till de senaste två festinbjudningarna jag fått. Jag orkar inte. Kan inte, vill inte. Klarar det inte, känner inte för det. "Men det är ju första maj då, kom igen!"
Nej.
Och ja, det är första maj nästa vecka. För mig är det Beltane. Walpurgisnacht. Tiden då han vaknar till liv på riktigt så då ska jag hem, och jag ska stanna därute under mina fyra "barnfria" dygn för att alstra ny energi och fira att han kommit tillbaka. Och den sista natten ska jag tända den största brasan jag någonsin hoppat över, för det här är året då jag får mina horn.
Det finns inget som är mer symboliskt än så.
Spoiler:
Tryck här för att visa! Gör det du är lycklig av. Det spelar ingen roll vad du tror på, du kommer bli ifrågasatt. Om du inte möjligtvis är ateist, för det är det enda som är socialt accepterat. Folk som tror på "nått" är väldigt pigga på att dömma andra som också tror på "nått" men inte på samma saker som dom. för då har man ju fel och är oupplyst. har blivit uppmanad att konvertera både till kristendomen och islam för att "rädda mig själv". jahaa... båda samtidigt då elr?
Samma, har berättat för dig vad jag tror på osv. Har jag sagt det till folk överlag? Näe. För att t.om främlingar på gatan har gått fram o frågat om jag är en häxa. What? också små barn också som jag aldrig träffat förut. vart dom fick det ifrån har jag ingen aning om. och sen är det ju alltid den där klassiska combacken. "MEN BEVISA DET DÅ" jag har inget intresse att bevisa nånting för folk, speciellt inte människor som säger sådär.
24 apr, 2016 05:30
|
Holytail
Elev
|
Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag är äcklig, irriterande, ful, värdelös.
24 apr, 2016 09:09
|
Bokhyllan
Elev
|
Skrivet av Holytail: Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag är äcklig, irriterande, ful, värdelös.
Nej! Vad har fått dig att tro något sånt? Vi har inte kommit så nära varandra, men jag har fått intrycket av att du är en jättesnäll och rolig människa. Jag har dessutom sett hur du ser ut på din förra profilbild, och du är jättefin!
 
24 apr, 2016 16:47
|
Holytail
Elev
|
Skrivet av Bokhyllan: Skrivet av Holytail: Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag är äcklig, irriterande, ful, värdelös.
Nej! Vad har fått dig att tro något sånt? Vi har inte kommit så nära varandra, men jag har fått intrycket av att du är en jättesnäll och rolig människa. Jag har dessutom sett hur du ser ut på din förra profilbild, och du är jättefin!
Fina du♥
Tack! Jag har bara en väldigt svår period i mitt liv där jag inte kan låta bli att se dåliga saker hos mig själv...
Men tack♥
24 apr, 2016 17:18
|
Bokhyllan
Elev
|
Skrivet av Holytail: Skrivet av Bokhyllan: Skrivet av Holytail: Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag är äcklig, irriterande, ful, värdelös.
Nej! Vad har fått dig att tro något sånt? Vi har inte kommit så nära varandra, men jag har fått intrycket av att du är en jättesnäll och rolig människa. Jag har dessutom sett hur du ser ut på din förra profilbild, och du är jättefin!
Fina du♥
Tack! Jag har bara en väldigt svår period i mitt liv där jag inte kan låta bli att se dåliga saker hos mig själv...
Men tack♥
Å, hoppas att det snart blir bättre♥!
*skickar massor av styrkekramar så att du blir glad!*♥
24 apr, 2016 18:36
|
|
Borttagen
|
Skrivet av Obliviate_: Skrivet av Borttagen: Tro.
Spoiler:
Tryck här för att visa!För några dagar sedan var Jehovas Vittnen här och knackade på. Jag sa att jag inte var intresserad av det de hade att komma med, och när de frågade varför, så svarade jag att jag redan känner mig trygg och hemma hos den gud jag går sida vid sida med. (För det är så jag alltid har känt inför honom - som att vi är jämlikar, och att vi båda har vår roll att spela.) Mannen från Jehovas rynkade på ögonbrynen och frågade vad det var för en gud - och när jag yttrade hans namn så besvarades det med ett skratt, tätt efterföljt av "ja men då är du ju alltså fortfarande sökande efter något konkret."
..Jag bad honom ta tillbaka det där påståendet, och att han skulle definiera "konkret".
"Något man kan ta på, något som faktiskt håller." Han hade aldrig hört talas om det jag trodde på, och därför tyckte han att han hade befogenhet att klampa in i mitt personliga, religiösa revir som en klumpig buffel. Om inte naturen är konkret, så vet jag fan inte vad..
Jag är inte den som blir upprörd lätt.. Men är det något hos mig som är känsligt, något som är heligt, dyrbart och intimt, så är det just det. Min tro. Och min tillit till honom, som alltid har funnits som en håla i klippväggen att skydda mig i, en mark att få falla på och ett träd att få stötta mig mot för att kunna komma upp igen. Mitt förtroende för honom kommer aldrig att brista.
Men det här, och liknande händelser.. det händer allt oftare. Att människor inte tar hedendom på allvar, att de bara tror att det är en fluga eller avfärdar det som "New Age-trams" med konstanta påhopp om hur låg intelligens man har som är religiös 2016 - och i synnerhet om det man råkar tro på och lever efter innefattar just det..: hedendom.
Jag står rakryggad i det jag lever efter. Men det är inte något jag pratar om, just för att det är så väldigt nära och sammanlänkat till min hela person. Det är mitt, det är den jag är och jag vill inte att någon ska vara där och böka runt med sin illvilja.
För varje dag som går blir känslan av att jag sakta kvävs alltmer påtaglig. Det finns ingen plats för spiritualitet bland statusuppdateringar, tv-reklamer, mobiltelefoner och avgaser, för allt ska ifrågasättas. Allt ska kritiseras och skrattas åt och minsta lilla steg man tar här i livet ska rapporteras till omgivningen så att de kan tycka till om det också. Människor ska alltid tycka så jävla mycket om precis allting, även om man inte har någon kunskap om ämnet ifråga. Det gör mig så utmattad.. och jag vet inte hur jag ska hantera det. För jag är så evinnerligt trött på människor överlag att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag har alltid haft väldigt misantropiska drag, men efterhand som jag träffar fler människor så förstärks det draget hos mig, trots att jag arbetar förbannat hårt med att nå motsatt effekt istället.
Senast i förrgår berättade min bror för mig att, "alltså haha, shit.. Man ser verkligen på dig när du går bland folk att du verkligen inte hör hemma där." Jag frågade vad han menade, men han fyllde bara i med att jag "ser ut som en hök."
..Och om det till och med har börjat synas utanpå också så vet jag verkligen inte varthän det här kommer barka.
Har tackat nej till de senaste två festinbjudningarna jag fått. Jag orkar inte. Kan inte, vill inte. Klarar det inte, känner inte för det. "Men det är ju första maj då, kom igen!"
Nej.
Och ja, det är första maj nästa vecka. För mig är det Beltane. Walpurgisnacht. Tiden då han vaknar till liv på riktigt så då ska jag hem, och jag ska stanna därute under mina fyra "barnfria" dygn för att alstra ny energi och fira att han kommit tillbaka. Och den sista natten ska jag tända den största brasan jag någonsin hoppat över, för det här är året då jag får mina horn.
Det finns inget som är mer symboliskt än så.
Spoiler:
Tryck här för att visa! Gör det du är lycklig av. Det spelar ingen roll vad du tror på, du kommer bli ifrågasatt. Om du inte möjligtvis är ateist, för det är det enda som är socialt accepterat. Folk som tror på "nått" är väldigt pigga på att dömma andra som också tror på "nått" men inte på samma saker som dom. för då har man ju fel och är oupplyst. har blivit uppmanad att konvertera både till kristendomen och islam för att "rädda mig själv". jahaa... båda samtidigt då elr?
Samma, har berättat för dig vad jag tror på osv. Har jag sagt det till folk överlag? Näe. För att t.om främlingar på gatan har gått fram o frågat om jag är en häxa. What? också små barn också som jag aldrig träffat förut. vart dom fick det ifrån har jag ingen aning om. och sen är det ju alltid den där klassiska combacken. "MEN BEVISA DET DÅ" jag har inget intresse att bevisa nånting för folk, speciellt inte människor som säger sådär.
Tack. ♥
And I will. Alltid.
Det där med att totala främlingar kommer fram och frågar gör mig så fundersam.. för det händer titt som tätt, hur diskret man än tycker att man är.
"Men bevisa det då".. Haha. I can relate. Det är så tröttsamt. Varför i hela helvete skulle man..?
24 apr, 2016 19:53
|
Vie
Elev
|
Vilken fin sida det här var!
Varför har jag inte varit här innan?
Kram alla fina människor.
Wishing for Paris.
24 apr, 2016 20:04
|
|
Borttagen
|
Skrivet av Borttagen: Tro.
Spoiler:
Tryck här för att visa!För några dagar sedan var Jehovas Vittnen här och knackade på. Jag sa att jag inte var intresserad av det de hade att komma med, och när de frågade varför, så svarade jag att jag redan känner mig trygg och hemma hos den gud jag går sida vid sida med. (För det är så jag alltid har känt inför honom - som att vi är jämlikar, och att vi båda har vår roll att spela.) Mannen från Jehovas rynkade på ögonbrynen och frågade vad det var för en gud - och när jag yttrade hans namn så besvarades det med ett skratt, tätt efterföljt av "ja men då är du ju alltså fortfarande sökande efter något konkret."
..Jag bad honom ta tillbaka det där påståendet, och att han skulle definiera "konkret".
"Något man kan ta på, något som faktiskt håller." Han hade aldrig hört talas om det jag trodde på, och därför tyckte han att han hade befogenhet att klampa in i mitt personliga, religiösa revir som en klumpig buffel. Om inte naturen är konkret, så vet jag fan inte vad..
Jag är inte den som blir upprörd lätt.. Men är det något hos mig som är känsligt, något som är heligt, dyrbart och intimt, så är det just det. Min tro. Och min tillit till honom, som alltid har funnits som en håla i klippväggen att skydda mig i, en mark att få falla på och ett träd att få stötta mig mot för att kunna komma upp igen. Mitt förtroende för honom kommer aldrig att brista.
Men det här, och liknande händelser.. det händer allt oftare. Att människor inte tar hedendom på allvar, att de bara tror att det är en fluga eller avfärdar det som "New Age-trams" med konstanta påhopp om hur låg intelligens man har som är religiös 2016 - och i synnerhet om det man råkar tro på och lever efter innefattar just det..: hedendom.
Jag står rakryggad i det jag lever efter. Men det är inte något jag pratar om, just för att det är så väldigt nära och sammanlänkat till min hela person. Det är mitt, det är den jag är och jag vill inte att någon ska vara där och böka runt med sin illvilja.
För varje dag som går blir känslan av att jag sakta kvävs alltmer påtaglig. Det finns ingen plats för spiritualitet bland statusuppdateringar, tv-reklamer, mobiltelefoner och avgaser, för allt ska ifrågasättas. Allt ska kritiseras och skrattas åt och minsta lilla steg man tar här i livet ska rapporteras till omgivningen så att de kan tycka till om det också. Människor ska alltid tycka så jävla mycket om precis allting, även om man inte har någon kunskap om ämnet ifråga. Det gör mig så utmattad.. och jag vet inte hur jag ska hantera det. För jag är så evinnerligt trött på människor överlag att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Jag har alltid haft väldigt misantropiska drag, men efterhand som jag träffar fler människor så förstärks det draget hos mig, trots att jag arbetar förbannat hårt med att nå motsatt effekt istället.
Senast i förrgår berättade min bror för mig att, "alltså haha, shit.. Man ser verkligen på dig när du går bland folk att du verkligen inte hör hemma där." Jag frågade vad han menade, men han fyllde bara i med att jag "ser ut som en hök."
..Och om det till och med har börjat synas utanpå också så vet jag verkligen inte varthän det här kommer barka.
Har tackat nej till de senaste två festinbjudningarna jag fått. Jag orkar inte. Kan inte, vill inte. Klarar det inte, känner inte för det. "Men det är ju första maj då, kom igen!"
Nej.
Och ja, det är första maj nästa vecka. För mig är det Beltane. Walpurgisnacht. Tiden då han vaknar till liv på riktigt så då ska jag hem, och jag ska stanna därute under mina fyra "barnfria" dygn för att alstra ny energi och fira att han kommit tillbaka. Och den sista natten ska jag tända den största brasan jag någonsin hoppat över, för det här är året då jag får mina horn.
Det finns inget som är mer symboliskt än så.
Vill bara börja med att säga att det där var fantastiskt vackert att läsa ♥
Sen skulle jag väl vilja påstå att jag har mer respekt för de som håller på med hedendom och wicca för det innebär för det mesta att de gjort ett aktivt val för sin religion. Medan folk som tillhör de allra största värdlsreligionerna ofta bara har hoppat på vad familjen tror eller vad omgivningen tror, utan att kanske ifrågasätta.
Själv är jag ateist och har väldigt svårt för det där med spiritualitet, men får ändå erkänna att jag har enorm respekt för naturen, och finns det någon "högre makt" jag kan erkänna så är det naturen. För min del handlar det då inte om tro, utan om ett faktum. Naturen är en högre makt än människan. Så är det. Hade den inte varit det så hade vi knappast påverkats så hårt av jordbävningar, tidvattenvågor, vulkanutbrott, istider, torka, vattenbrist etc... Och samtidigt så kan jag känna det magiska och primal (vad är en bra svensk översättning på det?) i en fullmåne, morgondimma, den första snön, de första vårblommorna, eller att gå barfota i gräs.
Som ateist tror jag förstås inte på något sådär religiöst, men min ståndpunkt på religion är ändå att folk får tro vad de vill så länge de inte försöker tvinga sin tro på någon annan, eller skadar någon. Så låt din tro ta så mycket plats i ditt liv som du vill att den ska ta. Everyone else be damned!
25 apr, 2016 15:50
|
|
Borttagen
|
Spoiler:
Tryck här för att visa!jag behöver en beskyddare men det finns inga sådana. jag är utlämnad till mig själv och jag klarar inte av mig själv.
vad gör man när den enda som kan rädda en är en själv och man redan har gett upp om sig själv för länge sen? vad gör en när man behöver allt det där som är övermäktigt för alla andra att ge och själv bara faller djupare för varje dag?
det fejkade leendet biter i läpparna och det falska skrattet ekar ur min hals. ingen ser. ingen ser och det finns inga mirakel. bara en järnmask som aldrig får tillåtas falla av mig helt, för ingen kan sätta samman skärvorna den håller ihop. dess tyngd över mitt jag är bättre än skriket den kväver.
jag känner mig så ensam. en leende clown bland välmenande men blinda änglar.
25 apr, 2016 17:51
|
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen