Skriva av sig-tråden

Jag gick inte till skolan idag pg.a min ångest. Jävla ångest, jävla könsdysfori. Jag vill bara må bra. Jag vill vara cisperson, jag vill kunna gå upp på morgonen utan att det känns som om jag ska dö. Jag blir aldrig frisk från min ätstörning, jag får återall hela jävla tiden. jag faller tillbaka i mina självskadebetenden hela tiden trots att jag har lovat mig själv att sluta.
Mamma har i alla fall pratat med rektorn och min mentor nu om att jag ska få byta plats i klassrummet, det är nice.
Jag ska börja få mer hjälp med min ångest på BUP nu och inte bara att få i mig mat.
De säger att det är bra nu med min ätstörning, det är det fan inte. Bara för att jag har gått upp 4 kilo så är jag fan heller frisk. Varenda jävla tugga mat är ett fucking krig.
Att vara född i fel kropp är den värsta smärtan jag har varit med om. Det gör så ont. Att ligga och gråta timmar i sträck och försöka förklara hur könsdysforin känns för en oförstående morsa.
Mina självmordstankar kan jag inte berätta om för min psykolog för då kommer mina föräldrar få reda på det och jag kommer typ aldrig få vara ensam. Jävla skit.

Nu har jag suttit och gråtit i tre timmar utan att göra något annat. Allt är så tungt idag. Igår var jag arg, idag är jag ledsen.

Och nu så börjar With a Little Help From My Friends med Beatles spelas. Och nu känns saker mer okej. Jag tror jag ska göra te.

kom på gymnasiet jag alltid velat på mig på linjen jag vill gå på. min bästa vän kom inte in. utan en ful o jobbig o störande brud kom in och jag kommer döda mig själv om jag måste gå 3 år till med henne asso nej klarar ej

Jag får dödsångest ibland och ofta på kvällar eller nätter tänker jag på vad som händer efter döden och hur kort livet är. Men en natt drömde jag om en person som går i klassen över mig och sedan den natten har jag tänkt på honom varje dag. Jag tänker mycket mer sällan på döden nu tack vare drömmen.

Är och tröstäter vegansk thaibuffé. Det är sjukt gott och övermättskänslorna efteråt överskuggar ångesten. Så det hjälper på många sätt!

Är ledsen för jag känner mig tråkig och ouppskattad av mina vänner. Jag är bara "råkar vara nära till hands"-alternativet, "i brist på bättre"-alternativet. Kan de välja, väljer de någon annan. Igår när jag var ute på en aktivitet med en vän pratade han i telefon med andra och verkade ha roligare med dem än han någonsin har med mig. Jag känner mig SÄMST.

Hu kan man vilja vara med mig? Hur kan man stå ut med mig? Hur kan man ens prata med mig?

För att du är så pro och azum ♥ ♥

Thank you wonderful♥