Skriva av sig-tråden

Jag vet inte vad jag gör om han också är sjuk.

känner att allt håller på att bli dåligt igen. jag börjar ifrågasätta alla relationer, typ gillar hon verkligen mig? vad tycker jag om hen? hatar han mig? det blir alltid så när jag blir uttråkad men samtidigt stressad. jag övertänker allt och lägger för mycket tid åt att ältra småsaker.

jag har sovit så himla dåligt. är alltid trött, men har ändå svårt att sova.

jag vet inte om det är så att jag faktiskt inte är kär i dig, eller om jag är det fast inte vågar släppa fram mina känslor för att jag är rädd för att det inte ska vara besvarat eller bli sårad eller vad andra tycker och så vidare.

tw selfharm


jag är så himla rädd för framtiden. kommer jag ha några vänner när jag går ut gymnasiet? kommer jag komma in på någon utbildning? vad ska jag göra sen, var ska jag bo, kommer jag någonsin hitta någon jag verkligen gillar?

tw självmord

Idag ska min mormor opereras. Hon fick åka in akut igår till sjukhuset för att det är något fel på hennes tarmar. Hoppas bara allt går bra, jag orkar inte med mer drama och hemska saker i familjen, kan inte alla bara få må bra ett tag?

Varför i helvete gjorde jag det?
Vi dissekerade grishjärtan i skolan idag och jag var med trots att man kunde välja att inte vara med. Är jag helt jävla dum? Jag borde ha fattat att det inte var en så jävla bra idé att göra det. Jag skar i en oskyldig varelses hjärta. Och jag fick inte ens ut något av att vara med. Jävlar vad jag skäms. Nu är jag skyldig till grisuppfödningen igen. FAAAAAAAAAAAAAAAN.

Min lärare måste tro att jag är helt förstörd och världens vrak, har brutit ihop inför henne två gånger och båda gångerna slutade med att jag följde med på hennes lektioner istället för att gå till mina för att jag mådde så dåligt :-/

Jag orkar bara inte. Snälla. Få ett slut på det någon.

Har gråtit idag, gråtit på jobbet, gråter nu, har gråtit hemma. Jag som aldrig gråter.



Enda positiva är att jag upptäckt att det ör okej att gråta inför andra och att de respekterar en ändå.

Vill sluta med mitt jobb, jag mår nog dåligt ändå, tack! Men det känns som att jag misslyckat med allt då. Att jag inte ens kan behålla mitt jobb för att jag mår dåligt över det. Över vad?
Jo, över att jag knappt kan hålla en konversation med min kolleger för att de är äldre än mig. Över att min tunga låser sig när jag ska intervjua någon, över att jag inte gör nog mycket.

Men om jag skulle säga upp mig skulle det komma frågor från min familj, om varför. Jag vill inte berätta, eller jo, de vill jag. Men så fort jag håller på att avslöja hur jag mår egentligen så stannar kroppen av, halsen dras ihop och jag får andnöd.



Förlåt mamma, för att jag inte kan berätta detta för dig. Jag vet att du inte vill ha det såhär, med hemligheter mellan oss, men jag kan inte hjälpa det. Förlåt för att jag tynger ned dig då du inte mår bra, förlåt för att jag inte skrattar lika mycket längre.

förlåtförlåtförlåtförlåtförlåtförlåt