Life - Lupple & Medi PRS

Hon såg på honom och en tår rann ner för hennes kind.
"Va bra. Jag hade ingen aning om detta. Jag blev så lycklig för din skull.."

Han log mjukt och såg på henne. " Det var en mycket vacker gåva från Mångudinnan. Mistril har verkligen kontakter. "Sa han. " Jag är mer ledsen för att detta skedde idag. På vår speciella dag."viskade han och syftade på hennes förvandling.

"Det hände igår min älskade. Är du så senil?" Sa hon och smekte hans kind och drog in honom i en kra,
"Måste vi ligga på den här stenen?"

Han skrattade lågt. "Igår. Idag. Det var vår bröllopsdag. "Suckade han.

Hon log mjukt och kröp till hans knä och virade filten om sig.
"Jag vet men det skulle hända en dag. Du visste det." Sa hon tyst.
"Vad säger de andra? Jag menar.... Att jag är nu en varg? Eller säger man varulv?"

Han svalde hårt. " Jag fruktade det. Och jag oroar mig tusenfalt för det. " Viskade han tyst. " Vi kallar oss varg. De...säger inte så mycket. De försöker blockera mig. "Skrattade han lågt.

Försiktigt smekte hon hans hand och nickade.
"Då säger jag varg med. Det blir bättre för oss om vi talar samma språk." Hon skrattade sedan.
"Och vad nu? Ska jag sitta här naken i dagar?"

Han såg på henne med en samlad blick. " Du kan få ha kläder. Men du får inte komma i närheten av någon annan än vargar eller Mi den närmaste tiden. " Sa han ärligt.

Hon såg besviken ut och lade armarna om honom.
"Men dig då? Ska du lämna mig här?" Hon kysste honom ömt och lade huvudet mot hans bröstkorg.
"Det gör ont."

Han såg på henne. " Jag behöver träna dig. " Sa han ärligt. " Vad gör ont?"frågade han.