Pirates! PRS Medi & Vidomina

David, Sam och Tom följde efter och såg på den lilla krabaten som var deras systers barn.
Fadern log stolt och räckte över henne och lät Roy ta emot henne.
"Hon är underbar. Min fru har lite kläder från när Miliah var liten." Han log stolt igen.

"Visst är hon?", sa Roy och log mot det lilla barnet för att sedan se mot Miliah för medhåll. När Miliahs pappa talade om kläder sprack han upp i ett ännu större leende. "Är det sant? Det låter fantastiskt. Hon växer så det knakar, så kläder skulle vara underbart att få tag i." Roy nickade, som för att hålla med sig själv.
Han såg sedan till bröderna. "Vill ni hålla? Vill se på henne?" Han vände sig åt deras håll.

David kunde inte låta bli att skratta och tog emot henne.
"Hon är så liten. " Viskade han och log mjukt.
"Hon liknar sin mamma så mycket." Sam såg upp och nickade.
"Vi kan hämta lite gamla leksaker. Det måste finnas en docka på vinden." Miliah log mjukt.
"Åh ni är så snälla."

"Ni är för generösa.", sa Roy och log glatt då de erbjöd sig att hjälpa Lily med leksaker. Han nickade då de tyckte sig se likhet hos Lily och Miliah. Roy nickade igen, det var tydligt att de var lika varandra.
"Kom, låt oss sätta oss ner. Ni kanske vill träffa resten av besättningen också? Där borta är Cun. Han är läkare och hjälper oss på vårat uppdrag."
Roy nickade åt Cuns håll för att visa att de skulle se på honom.

"Åh det är väl klart. Miliah har ju fått barn. Kanske inte vad mamma hade tänkt sig men." Tom flinade och såg på besättningen.
"Vi ska tacka er för allt ni gjort för vårat land dessutom." Sam slog sig ner vid John.

Roy sneglade på John och slog sig ner mitt emot honom.
John tog till orda. "Vi gjorde det som Kiliah önskade. Det är därför vi är här. Vi ska hämta tillbaka Kiliah." Han sänkte rösten en aning för att inte fånga Ethans uppmärksamhet. Ethan verkade ha slocknat vid bordet. Det var bra, tyckte John, då han varit så slut så länge. Tröttheten hann väl ikapp tillslut.
"Har ni alltid bott här? Har ni aldrig lämnat Irland?", frågade Roy som var nyfiken på Miliahs bröder.

Miliah hade hämta en filt och lade den över Ethans axlar och plockade undan lite av hans mat och såg på sina bröder.
"Vi ar aldrig lämnat Irlands gränser. Vi fiskar en timme häriffrån men det är det." Han log och lade handen mot bröstet.
"Ta hem våran drottning från där hon är fången."

Roy såg på när Miliah placerade filten över Ethan och log kärleksfullt åt hennes håll. Han älskade henne så, älskade henne för att hon hade så mycket kärlek att ge, för att hon var så god.
När de berättade om deras fiskeställe vände han blicken mot de igen och nickade. "Ni skulle gilla de mer tropiska klimatet. Följ med någon gång, så får ni ser hur jag och Miliah bor. Det är ett fint hus, visst, Miliah?" Han såg på henne.
John nickade långsamt av deras ord. Han blev påmind igen om saknaden efter Kiliah och Sammi. "Ja.. Ja, vi ska hämta tillbaka dem båda."

"Vi kan inte lämna mor och far. "
David flinade oc såg mot Roy.
"Så du är mannen hon vann mot." Han lade huvudet på sned
"Du är en god man det ser man."
Miliah log och lade armarna om Roy.
"Han är min älskade make. lite klumpig först men så stilig."

"Nej, det såklart. Men en vistelse borde väl bara göra gott?" Roy såg mot bröderna och förstod att de var sina föräldrar trogna. De hade alla en stark knytning till varandra, förbi blod, förbi släkte. Det var fint att skåda.
"Tack, så snällt sagt. Ni verkar trevliga med." Han log mot de.
"Vad säger ni?", sa John sedan för att försöka skapa ett nytt samtalsämne. Han verkade otålig att få komma iväg, och bästa sättet för att fördriva tid var underhållning.
"Ska vi ta middagen på skeppet? Roy lagar mat!"