prs yehet & kkaebsong

Orden får Joshua på något sätt att bita ihop, kanske Zihao inte tänker på vad det är han säger. Det sista får dock sextonåringen att bli alldeles för sur, så kofferten slår i golvet med en duns då tankarna blir alldeles för fulla. Dock vill han inte störa Andrew, som så fridfullt skyndar sig mot tåget, så han försöker hålla sig tyst.
"Tro det eller ej Zihao, men när man inte vill bli kysst av någon, och den personen kysser en iallafall, så tänker man inte på om de är duktiga på det eller inte." Muttrar Joshua och kniper ihop ögonen en liten stund innan han börjar gå igen, händerna fortfarande i den andres och kofferten stadigt svävandes i luften. " Du tänker antagligen så eftersom att du bara ser det negativa med dig själv, men helt ärligt finns det inte något bättre val. Jag är kär i dig, inte i Julian. Ingenting som går att ändras med ett knäpp med fingrarna, vilket jag inte heller vill."

Hade sjuttonårigen precis gått över gränsen igen och sagt någonting som han kanske inte borde ha sagt? Dumma Zihao och hans stora trut, kunde han aldrig tänka sig för? Nej, nej det kunde han nog faktiskt inte.
”Förlåt, jag tänkte inte så långt”, erkände han tyst och stirrade ner på sina fötter, som rörde sig framåt i en hyfsat maklig takt. ”Och hur kan jag låta bli att bara se det negativa med mig själv när det är så jävla överhängande?” Frågade hann därefter och försökte sig på att gå lite närmare Joshua igen. Han kramade försiktigt om den mindre handen och sneglade diskret mot den andre. ”Trots att jag beter mig som en komplett idiot den största delen av tiden så är jag ändå glad över att vara ditt förstahandsval, för du kommer alltid att vara mitt.”

Joshua skakar lite på huvudet åt sig själv, gud vad lättirriterad han bettet sig.
"Jag överreagerar, förlåt." Viskar sextonåringen och ler ursäktande mot Zihao bredvid sig, kramar om den andres hand. "Det kan vi nog ändra på med meditering. Du vet, jag kunde bara se allt negativt med mig själv, men det har förändrats nu. Det kan nog funka för dig också." Säger han uppmuntrande medan benen rör sig ner mot tågstationen. "Du är mitt enda väl Zihao."

När Zihao och Joshua slutligen anlände till tågstationen hade Andrew redan smitit på tåget, som gjorde sig redo för avfärd. Väl medveten om att de knappt hade någon tid på sig, slank sjuttonåringen in framför den yngre och kupade händerna om de puffiga kinderna.
”Du är också mitt ända val, det finns ingen annan som jag skulle vilja göra såhär på”, mumlade han och pressade försiktigt sina smala läppar mot sextonåringens fylliga. ”Vi testar den där meriterings grejen efter att vi ätit. Okej?”

Det verkade som att sjuttonåringen är alldeles stressad när de kommer till stationen, får Joshua att känna sig aningen udda. Kyssen får dock honom att må aningen bättre, och läpparna skriker efter uppmärksamhet när Zihao återigen drar sig undan.
"Okej," viskar Joshua med en liten nick, kofferten tar tågpersonalen hand om och låter dem stiga på tåget

“Ska vi leta reda på Andrew eller hitta en egen kupé?” Frågade Zihao när de stigit på tåget. Den första september brukade Hogwarts expressen alltid vara proppfull med elever från alla årskurser, men nu befann sig kanske ungefär hälften så många på tåget - vilket lämnade många kupéer tomma. ”Eller vill du sitta med din bror? Borde kanske försöka bli lite mer sams med honom, om vi nu ska bo några meter ifrån varandra under de kommande veckorna.” Jo, att komma på bättre fot med Samuel skulle defintivt inte vara fel.

Jo, Samuel har han saknat något otroligt. Joshua klänger sig fast i Zihaos arm och gömmer ansiktet mot hans tjocktröja.
"Samuel kommer vi få träffa över lovet, om du vill ta vara på tiden du kan vara med så går det fint.." Säger sextonåringen med ett svagt litet leende.

Med ett snett leende, och huvudet på sned, betraktade sjuttonåringen Joshua.
”Så betyder det att du vill hitta en egen kupé eller?” Undrade han och leendet växte sig långsamt till ett flin. ”Har vi en egen kan vi göra vad vi vill vet du..@ fortsatte han oskyldigt, drog en hand försiktigt över en av sextonåringens kinder. Personligen hade han absolut ingenting emot att sitta i en egen kupé, även om det kanske inte var det valet som var bäst rent socialt sett.

Joshua skakar lätt på huvudet, även om han inte skulle ha något emot att ha en egen kupé med den äldre, så fåt han helt enkelt bestämma.
"Du får bestämma Zihao," försäkrar gryffindoreleven och lämnar en liten puss på Zihaos hand som vilar på hans kind. "Om du vill ta vara på tiden du kan vara med Andrew går det fint."

”Tror inte att Andrew kommer vara något vidare trevligt sällskap, men visst, eftersom vi har flera veckor för oss själva sen så kan vi lika gärna sätta oss med honom”, sade Zihao och ryckte lite på axlarna. ”Om du lovar att ge mig en bättre kyss än den där”, påpekade han sedan och började dra med sig Joshua genom den smala korridoren tills de slutligen fann Andrew, ensam i en kupé. Som vanligt hade den andre slytherineleven näsan begravd i en tjock bok, och han lyfte knappt på huvudet när sjuttonåringen sköt upp dörren.
”Jaha, kommer ni?” Frågade han frånvarande. ”Joshua, vet du någonting om stormhatselixiret? Det är ju praktiskt taget omöjligt att läsa sig till någonting..”