wolfy & rollspelare prs

”Du kan inte hjälpa Jonathan eller någon annan för den delen om du inte rör på benen.” Jordan lyfte upp henne i famnen eftersom det skulle gå smidigare, han hade inte tid för några protester nu. Order var order och skulle gästerna visas till ett annat rum så tänkte han se till att det skedde.

"Snälla, Jordan..." gnällde hon och började snart att gråta. Hon la handen över munnen och snyftade till, hon hoppade direkt till den värsta slutsatsen vilket var att Jonathan var död eller döende någonstans utan henne. "Snälla hitta Jonathan..." snyftade hon och gömde ansiktet i hans hals.

Att hon skulle börja gråta hade han inte räknat med, han var inte den bästa på att trösta.
”Han kanske redan är där,” försökte han muntra upp henne och släppte ner henne på golvet då de var framme vid ett mindre rum.

Cleo tog tag i Jordans ansikte och stirrade på honom.
"Kan du snälla tala om för mig vad som händer?" bad hon och tittade bedjande upp på honom. Hon hatade att vara helt ovetande och hon antog att Jordan visste exakt vad som hände på slottet.

I samma ögonblick som han skulle svara på hennes fråga blev det ljust i rummet. En kvinnlig beskyddare som länge arbetat som en lärare för noviserna klappade i händerna. Hon förklarade att det hela varit en prövning för att se hur noviserna skulle klara sig, och de hade försökt göra det så likt en verklig situation som möjligt. Som avslutning på det hela bad hon om ursäkt till de gäster som blivit upprörda över händelserna.

Cleos ögon mörknade och det tog allt i henne för att inte tappa förståndet helt. Hon släppte Jordan och la armarna i kors över brösten. Hon gick ut från rummet och torkade sig under ögonen, hennes smink var lika felfritt som innan hennes tårar runnit. Hon behövde hitta Jonathan då hon fortfarande hade en dålig känsla i magen.

Jordan såg helt förvirrad ut. Det kändes som om han borde ha insett att det varit en prövning men det hade han inte, vilket fick honom att känna sig väldigt dum. Han skyndade sig efter Cleo. Trots att ”faran” var över så betydde det inte att han ville tappa bort henne, slottet var stort och det skulle bli ett evigt sökande.

Cleo tog sin mobil och ringde upp Jonathan, hon tänkte inte vara kvar på slottet utan ville hem mer än någonsin. Hon hade varit livrädd över hans säkerhet och det var inget att skämta om, enligt henne. Hon sneglade mot Jordan och bet sig löst på läppen.

Jonathan kom gående nerför trapporna och borstade bort lite damm från sina ärmar. Han hade gått ett varv runt hela slottet och faktiskt sett något väldigt oroväckande, trots att han nyligen hört att det hela bara varit en övning. Längre fram fick han syn på Jordan och Cleo som han skyndade sig fram till, otroligt lättad över att se henne oskadd.

Cleo la ner sin mobil och kramade hårt om Jonathan när hon såg honom. Hon slöt ögonen och kysste hans kind flera gånger.
"Om du någonsin lämnar mig när något farligt kan hända, tro mig, du kommer önska att någon dödar dig innan jag hittar dig igen." mumlade hon tyst och drog fingrarna genom hans hår.