(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

Arvid slutade tillslut att gråta han ville inte se hemska syner men det fanns säkert inget sätt att få bort synerna
" Hur får man bort syner? frågade Arvid läkaren
" Hej vi smiter nu sa Adam

"Tja, du kan gå i terapi" sa doktorn vänligt. "Man ska helst inte ta mediciner mot sådant".
Alice log stort. Hon tog sig ut genom fönstret och började klättra ner.

" Vad är terapi? frågade Arvid lite skrämt och såg på läkaren
adam kom ner efter Alice och tog upp väskan han hade slängt där han hade packat tält, sovsäckar och liggunderlag och annat

"Du får prata med en slags läkare, om allt som hänt, hur du mår och så" förklarade läkaren.
Alice gick genast mot skogen. Hon la armarna om sig själv då det blåste kallt. Hon hade inte så mycket kläder.

" Okej jag pratar med en sån läkare sa Arvid och kände att han verkligen behövde prata med en sån läkare
Adam tog av sig sin luvtröja och la den om Alice och följde med henne mot skogen

Alice log tacksamt mot Adam och drog på sig luvtröjan som var en aning stor åt henne. Hon hade magrat i tiden i skogen och på sjukhuset.

Adam märkte att den var en aning för stor på henne han såg på henne och log lite
" Vi har magrat med tiden sa Adam
" Tror ni att vi kan ringa en sån läkare för jag tror inte det är bra att få in grabben på ett sjukhus sa polisen och såg på läkaren

Alice log tillbaka. Hon nickade sedan långsamt. "Jag är inte så hungrig nu för tiden..".
Läkaren nickade instämmande. "Inte med de han upplevt, jag kan se om jag kan få hit en psykolog".

" Jag är inte heller så hungring sa Adam och log
Arvid suckade tyst att dom orkade lägga tid och ork på honom

"Men vi måste äta" suckade Alice. Annars skulle de långsamt tyna bort och dö.
Läkaren gick iväg för att ringa ett samtal. "Så, hur är det? frågade polisen Arvid.