Life - Lupple & Medi PRS

Hon började att gråta och drog ihop sig.
"Men jag var så lycklig. Jag vill ha mina bebisar." Hon såg på den trasiga klänningen.
"Den är helt förstörd..."

Han nickade sakta och smekte hennes kinder. Försökte torka tårarna. " Jag vet älskade. Men vill du förlora kontrollen när du håller i dem?" Frågade han stilla.

Hon skakade på huvudet och såg på honom.
"Var jag vacker?" Frågade hon och borrade in ansikett i hans kropp.
"Gick det fort? kändes som en evighet för mig."

" så vacker. " Viskade han leendes. " Väldigt fort. " Sa han ärligt. "Jag tror jag höll på i runt fem timmar. Du var klar på ungefär två." Viskade han.

Hon skrattade till och kved.
"Kanske för att jag är väktaren? Kanske för att jag har burit på förbannelsen länge?" Frågade hon och huttrade.
"Varför är jag inte lika varm som du?" Frågade hon och såg på honom.
"Jag borde vara varmm som dig men.."

Han smekte henne sakta över kinden. " Du är... Riven. Så många saker kan vara annorlunda för dig. Det finns anledningar till varför vi inte får tvinga på vår förbannelse på andra. " Viskade han stilla.

Hon kurade ihop sig i hans famn och suckade.
"Jag är så .... förvirrad. Alla röster i huvudet. Blir det aldrig tyst?"

Han såg på henne och log mjukt. " Du verkar höra flocken. Bygg en mur. En stark mur mellan dig och rösterna. En mur med en dörr som bara du kan öppna. När du önskar. " Log han.

"En mur? Du pratar så mycket så jag förstår inte. Ta det igen fast lugnare." Sa hon och kurade ihop sig.
"Kan någon komma med en filt? Tills jag har lärt mig att hålla värmen."

Han såg på henne och smekte henne lätt över kinden. " För att tysta rösterna måste du bygga en mur i ditt huvud mellan ditt inre och dem. Jag har en mur, Frej föredrar kassaskåp. Sammy har som vävt trädgrenar mellan sig och de andra. Du måste hitta ditt sätt. " Förklarade han. " Du kanske kan be någon komma med det. " Sa han ömt.