Life - Lupple & Medi PRS

Hon försökte lyfta huvudet men hon var för trött. Hon svimmade efter och kved till i sömnen.

Han la sig som varg runt henne, höll hennes varg säker medan natten gick. Hon skulle inte kunna bli människa ännu.

Natten förflöt och hon vaknade på morgonen. Lyfte huvudet och såg sig om. Vart var hon? Varför kändes det så kallt men ändå inte? Hon såg sig om och märkte alla nya färger och sedan Gabriel.

Gabriel såg på henne med sina vargögon och pressade sin nos mot hennes päls (?) hon luktade underbart.

Ett frustande kom från henne och hon såg på vad som skulle vara hennes tassar och for upp,. Allt snurrade och hon blev människa igen.
"Va?"

Han skiftade lika snabbt och fångade in henne i sin famn. " Vad minns du?" Frågade han mjukt.

Hon kröp in i hans famn och darrade. Hon frös nu något fruktansvärt.
"Smärtan mest." Sa hon och darrade.
"Hur den slet sönder mig."

Han nickade sakta och drog sina kläder omkring henne. " Det kommer inte alltid vara så. Den kommer försvinna för varje skiftning. Lite varje gång tills den är borta. Vi brukar säga att efter skiftningen så ska man stanna i skogen och skifta tills det inte gör ont längre. " Viskade han ärligt.

"Så jag får inte se mina barn?" Hon såg plågat på honom och suckade.
"Jag hatar detta. Varför är jag naken?" Hon såg på honom och såg den trasiga klänningen.
"Neeeej" Hon fick tårar och såg på honom.
"Ä.."

Han såg på henne och svalde hårt. " Åh älskade. Du får inte se dem förrän du har full kontroll. Du är redan stark. " Sa han ärligt. " Vi kan ordna den. Älskade. Vi ska ordna den. " Lovade han och samlade varsamt ihop delarna av klänningen.