Skriva av sig-tråden

♥!!

Nä, nu tror jag att jag ger upp. Evigheter av lidande och ständiga försök ger mig ingenting positivt tillbaka. Nu tror jag att det är en bra tid att jag struntar i vad jag vill uppnå för desto hårdare man försöker, destå hårdare faller man. Tänker inte gå till skolan längre.

Och det kan ingen annan människa veta om dig.

I am going to break you down you

ska skriva en bildanalys och vet inte alls hur man tolkar en bild :-(

Jag känner mig liten som en myra...
Jag känner mig onödig...

Jag bara bullshitade när jag skrev min på högstadiet. Hittade på en massa skit om hur ett par glasögon förstärker uttrycket av bablabla och så typ bara ta vad som kommer upp i huvudet, det behöver inte ha någon vettig mening. Det är det som är grejen!

Det känns som att jag har ångest men jag har ingen diagnos och släkt är här och jag har aldrig fått en attack men jag känner mig så jävla nervös shit hjälp

Idag försökte jag gå på en seriemässa. Gick ensam för jag är så opopulär Kände mig jätteawkward när jag kom in i salen med alla människor, försökte gå runt och kolla på borden men det kändes jättejobbigt, vågade inte stanna till för att titta extra på något för jag var rädd att tecknarna skulle börja försöka småprata med mig och jag skulle känna press att köpa något av dem och att de blir besvikna om jag inte gör det. Så såg jag folk var där med sina vänner och hade kul och jag kände mig extra ensam och utelämnad. Stannade inte alls länge, kanske 15 minuter.

Sen gick jag och försökte fördriva tiden men jag kände mig mest ledsen. Tillsist gick jag till min busshållsplats och köpte en falafel medan jag väntade (mitt favoritställe ligger precis vid hållplatsen, det är jättepraktiskt), det var som att äta en bit av himlen men jag lyckades droppa massa blandad sås på mina jeans Åkte hem, handlade lite på hemvägen, när jag kom hem gjorde jag kaffe latte (på Oatly iKaffe!) och åt chokladbollar och dammsugare för jag tyckte så synd om mig själv som är så ensam och misslyckad.

Jag vill gå på dejt men killen som säger att han är intresserad av mig är nog inte det för han vill aldrig träffas, har aldrig träffat honom (men sett honom på TV, bara i en sånhär "folk på stan"-enkät men ändå, och blev såååå attraherad, fan). Har kanske en blind date på G med en annan men han har inte svarat sen jag föreslog tid. Och jag är extremt hångelsugen på min vän/medboende, igår när jag hängde med honom i soffan var suget SÅ STARKT, att det blir lite jobbigt liksom. Fast det är nog dumt att försöka hångla upp en av de få vänner jag har, då kanske han inte vill vara min vän längre han heller

Har asroliga och spännande grejer på G i mitt liv, varför kan jag inte glädjas mer åt det? Har sådan JÄVLA prestationsångest. Det ska såklart bli jättekul men jag har för kass självkänsla, känns som jag kommer sabba allt med att vara konstig och awkward.