Life - Lupple & Medi PRS

Hon vred sig av smärta och försökte greppa honom.
"Detta är fan hemskt!" Skrek hon och hela kroppen blev som en båge.

" Det är hemskt. Men alla vi har gått igenom det. " Försäkrade han och hörde hennes ben brytas och formas om. Långsamt.

Detta var en smärta hon aldrig hade kunnat drömma om. Smärtan fick henne att rulla runt och hon skrek.
"Få det att sluta!" vrålade hon.

Gabriel svalde hårt och stålsatte sig. " Jag kan inte. Du måste gå igenom det. Fokusera på vargen inom dig Olivia. Låt den ta över. För nu. Sa han samlat.

Hon skrek men hon kunde se för sitt inre något. En skepnad som var som i en tjock dimma. Den närmade sig medan hon skerek av smärta. Snart såg hon vad det var, en stor varg. När hon rörde vid den så försvann smärtan för någon sekund och Olivia slappnade av, skriket stannade av.

Gabriel log svagt. Det fungerade. " Håll fast vid din varg. Lär känna den. Den kommer vara din räddning många gånger. Som nu. " Viskade han lugnade.

Hans röst var som långt borta. Men hon kände vad han sa. Hon lade armarna om den och de blev som ett. Hon kände vargen inom sig och hon öppnade ögonen.
Återigen bbörjade hennes ben värka och hon skrek igen.

Han såg på henne och led med henne. Detta var alltid hemskt. Att stå bredvid när någon gick igenom skiftningen.

Allt gjorde så ont. Olivia skrek och det blev som ett ylande. Hennes lemmar blev längre. Klänningen gick sönder och hon vred sig nu på marken. Efter kasnke 15 minuter låg hon på marken som varg. Andades svagt, helt utmattad

Gabriel studerade henne med förundran. Det var den snabbaste första skiftningen han sett eller hört talas om. Han skiftade själv till varg och kände bandet med henne starkare än kedjor.