Sjunde året på Hogwarts

jag såg lättat på Laura och Mioni
"Ja Holly hämtade mig och hedan efter ska jag sätta en vack utanför dörren" sa jag och kallade på Nagini som kom efter en kort stund och Dean såg förskräckligt på henne
"För femhundrade gången, hån är itne farlig Dean" sa jag och vände mig sedan till Nagini och pratade med henne
"Jag vill att du stannar utanför dörren och inte låter någon annan än mig och Draco komma in" sa jag och hon såg på mig
"Självklart! vad ska jag göra om de försöker komma in?" frågade hon
"Bit dem!" sa jag enkelt och hon nickade och la sig utanför dörren
"Du...pratade...orm" sa Ron och jag himlade med ögonen
"Varför är du ens förvånad?" sa jag och såg sedan på Laura "Bella är nog i vardagsrummet och jag ska gå och ta hand om henne nu! behöver ni något kalla på Holly" sa jag vänligt och lämnade rummet och gick upp till vardagsrummet och såg ilsket på Bella sokm krypte ihop
"Crucio" sa jag kallt och torterade henne i säkert tjugo minuter utan uppehåll, just nu brydde jag mig inte om hon fick hjärnskador! hon hade nästan dödat mina vänner
"Gör aldrig om det!" sa jag och vände henne ryggen och gick upp till Dracos rum och han såg lite osäkert på mig
"Det är ingen fara." sa jag och kramade honom och tog sedan ner en bok och la mig på golvet
"De gillar inte stolar?" sa han och jag skrattade
"De är okej men jag gillar golvet" skrattade jag och började läsa och han la sig bredvid och jag hoppades att de andra var okej

- Tack Cara, Nagini är den bästa vakten vi kan få, sa jag och log.
Cara och Draco lämnade sedan rummet och vi fortsatte att äta vår avbrutna måltid.
Fast nu satt alla i min och Hermiones säng.
Det var riktigt mysigt.
Plötsligt hörde vi någon hosta till och Olivander satte sig upp.
Han såg förskräkt upp på Harry, Hermione, Ron och Blaise.
- Det ser ut som om vi har förökat oss, sa han skrockande och kom sedan och satte sig vid oss och åt mat.
- Jag hoppas att det inte kommer några fler attacker, min gamla kropp klara inte av mycket mera.
- Nej då, Nagini vakar över oss, sa jag och flinade åt hans förskrämda min.
När vi hade ätit kände jag mig otroligt trött så de andra lämnade mig och Hermione och lät oss sova.
Och jag hoppades att Bella hade tiktigt ont, tänkte jag elakt innan jag somnade.

jag vaknade av att jag hörde steg utanför dörrn och reste mig upp från golvet och öppnade dörren och såg Grårygg utanför och jag såg kallt på honom
"Jag försöker sova så kan du dra någon annan stans" snäste jag irriterat och han tog ett steg mot mig och tryckte upp mig mot väggen och jag försökte sparka på honom för att få bort honom, jag kändes hur jag började få svårt att andas när trycket över strupen försvann och jag sjunk ihop på golvet
"Nu åker du ut ur mitt hus. jag vill inte ha ohyra i det. du kan få bo i hundkojan" sa en välbekant röst och ajg hörde några puffar och antgo att det var husalfer som hämtade Grårygg och jag såg upp på min räddare och mötte Lucius blick
"Tack" sa jag och han hukade sig och såg på mig
"Är du okej?" frågade han lite oroligt och jag nickade
"Bra. din far bad mig se efter dig..." började han och jag fnyste och han såg oroat på mig men jag log lugnande
"Jag önskar bara folk kunde ha lite större tilltro på mig" sa jag och han log
"Din far är bara orolig" sa han lätt och jag nickade
"Tack för hjälpen" sa jag och Lucius hjälpte mig upp
"Ingen orsak, Bellatrix ber om ursäkt" sa han och jag nickade lätt och gick in i rummet och såg på Draco som somnat på mattan där vi läst
"Vi läste" sa jag lätt och Lucius log faktiskt
"Ja jag vet hur det är" sa han lite drömande och jag förstod att han menade när han träffat Narcissa
"Jag förstår det. men jag tror vi ska förska sova i sängen, det är bekvämare. vi ses i morgon" sa jag och gav honom en kram och han stelnade till men besvarade den sedan och lämnade rummet och jag väckte Draco försiktigt och vi kröp ner i sängen

Jag vaknade och det var mörkt i hela hålan.
Jag hörde djupa andetag och förstod att alla sov.
Utanför härde jag Nagini väsa tyst.
Jag vände mig försiktigt om och ryckte till lite.
Sen la jag huvudet åter på kudden och somnade omn och sov djupt hela natten.
Lugnad över att Naigni var dä utanför och skyddade oss.

jag vaknade en timme efter mötet med Grårygg och kände hur ont halsen gjorde och kunde inte somna om tillslut gick solen upp lös in rummet och jag suckade, jag hatar sol! jag vände mig om och puttade lätt på Draco som vaknade och såg sömnigt på mig
"Jag vill veta hur det är med alla" sa jag och han nickade och vi klädde på oss och gick ner till köket och tog med oss mat ner, Nagini väste men slutade när hon såg att det var vi. jag log åt henne och gav henne en bit mat och gick sedan in och såg att de andra sov och jag log, glad över att de var okej och dukade upp maten, tog en macka och satte mig framför brasan och la mig ner och Draco la en filt över mig och jag kände hur trött jag blev och snart sova jag, förvisso oroligt men jag sov

Jag vaknade upp och såg att Draco sitta framför brasan och Cara sova i den.
Draco vände sig om och log, och sedan la han sig ner och somnade vid Cara.
Jag la mig ner omigen och somnade.
Flera timmar senare vaknade jag upp av prat, de andra satt och åt frukost.
Jag reste mig ur sängen och grimaserade av smärta, men visade det inte jag gick fram till de andra och satte mig vid bordet och började äta.

någon skakde mig försiktigt och jag satte mig käpprätt upp och riktade staven mot Rons struppe och sänkte genast staven
"Väck mig aldrig så" sa jag och såg trött på de andra
"Jag varnade dig" sa Draco roat när han såg Rons skrämda ansikte
"Jag ville veta vad som hände" sa han när han fick tillbaka talförmågan och jag skakade på huvudet
"Här har du lite mat" sa Draco och gav mig en smörgås och jag nickade
"Vad har du gjort me halsen?" sa Blaise och såg sedan på Draco som såg förvirrat på honom och jag kunde inte låta bli att skratta lite
"Nej, det var Grårygg" sa jag och berättade om nattens händelse
"Så Lucius räddade dig?" sa Ron tvivelaktigt och Draco gav honom en hatisk blick men sa inget
"Ja det gjorde han. han är inte så hemsk som ni tror, men det är ingen mening att jag försker övertala er. men hur mår ni då?" sa jag och såg lite oroliogt på dem

Jag skrattade åt Ron, det var mycket roligare att se någon annan göra misstaget och inte jag.
- Visst, säger du att Lusius är okej så är han säkert det, sa jag och log mot henne och Draco.
- Vi mår alldeles utmärkt, sa jag med ett snett leende och Hermione nickade instämande.
Jag kunde se att hon också hade ont men ingen av oss ville oroa och skaffa Cara fler bekymmer än hon hade.

"Ja Lucius är okej, fast o andra sidan är ju folk nästan alltid snälla runt mig" sa jag roat
"Ja egentligen är det ju du som är den onda. du kan kontrollera vem som helst, är du en häxa?" sa Blaise på skämt och jag himlade med ögonen och såg sedan på mina kompisar men en allvarlig blick
"Ljug inte för mig!! jag ser att ni har ont och jag ser när ni ljuger! om jag ska komma på ett sätt att få er ur här så måste jag veta hur ni mår på riktigt" sa jag strängt och såg på dem
"försök inte ens ljuga för henne, det går inte! hon ser direkt om någon ljuger och passa er så hon inte läser era tänkar." sa Draco roat
"Jag ska inte läsa era tankar, jag har ju lovat Laura att låta bli! men nu vill jag veta hur ni mår, på riktigt?"

- Okej, Cara det gör ont när jag rör mig.
Men inte så farligt, jag trodde att det skulle vara värre.
Jag kan ju röra på mig, sa jag och log lätt.
- Så är det för mig också, sa Hermione.
- Men vi vill inte oroa dig Cara du har ju bekymmer som det är.
Utan att du ska behöva bry dej om oss.
- Vi ville inte ljuga bara inte oroa dig, sa Hermione och vi såg på henne.