PRS(Dragon Fantasy)

Stefan log, glad att hon gillade den. Plötsligt hörde han hostande och såg mot Ian och Selina. Han tog sig fram till dem och såg orolig ut. "Hur är det?".

Selina hostade och kräktes upp vattnet innan hon darrigt for ner på marken och skakade lätt. Hon kunde inte svara på Stefans fråga så hon såg mot Ian.

Ina kom fram till dem men bedömde att det hela inte var farligt. Hon hade sett folk drunkna och räddat vissa med. Selina var det ingen fara med.

Ian såg på henne och sedan på Stefan, "Hon reder sig, det är inte så farligt." sa han och tog upp henne i sin famn.
"Bara rädd." mumlade han och kysste hennes kind.

Stefan hummade lite oroligt men vände sig sedan mot Ina igen och log svagt. "Snäcka...Det fanns många sådana såg jag på botten".

Selina kramade om Ian och slutade tillslut skaka och hennes hals slutade att värka. "Jag trodde jag skulle drunkna" mumlade hon. "Jag satt fast i något...".

Ina nickade, "De är fina, hemma hade jag en där man kunde höra havet i." sa hon leende.

Ian nickade, "Jag sa inte för långt ut. Men jag är glad att du provade och du klarade dig själv." sa han och log mot henne.

Stefan såg på henne med höjt ögonbryn. "Kunde man höra havet i den?" sa han tvekande men log ändå. Han la armarna om henne.

"Jag är ledsen" mumlade Selina och log svagt tillbaka. Hon kramade om honom och kysste honom.

Ina nickade, "Ja, havets brus." sa hon leende och lutade sig mot honom, inte som här utan ett riktigt hav.

"Var inte det. Jag är glad att du trodde på dig själv och låt inte detta hindra dig. Man måste övervinna sin rädsla." ler han och kysser hennes panna.

Stefan kysste henne lätt och såg sedan ut över sjön, det var vackert här. Han visste att det fanns ett hus på andra sidan sjön, tomt och övergivet så vitt han visste.

Selina nickade sakta. "Det är sant..Men jag var så rädd..Jag fick panik" mumlade hon och kröp ihop vid honom.

Ina låg bara i hans famn kände vågorna svepa över dem då och då.

"Rädd är alla." sa Ian lugnande. "Men du klarade och kom loss, nu är det bara att simma åter." sa Ian tryggt.

Stefan strök henne över ryggen och mumlade då och då ömma ord. Han älskade det här.

Selina nickade igen. "Ja, men jag vill inte simma mer idag". Hon var utmattad efter att ha fått så mycket vatten i sig.

Ina log men sa inte så mycket, hon var lite trött mest av den hektiska veckan, att slippa allt.

"Det behöver du inte, vila bara." sa Ian ömt och kysste henne.