Skriva av sig-tråden

childhoodlight: Ååh vad du är stark! Du står på dig väldigt mycket, och jag känner igen mig faktiskt lite i din situation i början (fast jag är kille).

Det började förra året när jag började 6:an. Jag har massor med vänner, går i en liten skola, men ändå. Jag har varit väldigt blygsam när jag var mindre, men nu kan jag prata med alla sorts människor. Men nu till saken. De äldre killarna, i 8:an och 9:an höll på att vara taskiga mot mig både på skolan och på fritiden. Men jag vägrade låta mig tryckas ner! Jag bara stod på mig, "käftade emot". Det var kanske inte rätt grej att göra.. Då började dom ta tag i mig och "hålla på". Fast när jag sa till mina föräldrar och min mentor blev det bättre. Nu är dom som går kvar på skolan ganska schyssta mot mig, men jag undviker dom ändå..
Men det var bra, för då får man se vilken av ens vänner som man kan lita på till 100%! Därför att det var inte alla av mina vänner som kom till min "undsättning" under tiden.
Men nu vägrar jag tryckas ner, och jag står för allt jag säger!

P.S. Det har var bara "grunden" till allt som hände mig, det finns mycket mer att berätta dock. D.S.

Aw,ni är så SNÄLLA. Ni anar inte hur mycket det betyder för mig att ni....bryr er.
Jag försöker verkligen sluta, men det är så EXTREMT frestande en dålig dag när man helst bara vill dö.




Åh,TACK ERA UNDERBARA MÄNNISKOR FÖR ATT NI BRYR ER. Det värmer så mycket att man skulle steka ägg på mig. Och det där med att jag ska ta illa upp, haha säger jag bara! Hur skulle jag kunna ta illa upp av någon som bara försöker hjälpa mig?c: Jag ill att ni ska veta att jag finns för ER också, för just nu känns det som att det är välkdigt mycket av....mig.

Känner att jag vill skriva av mig om en bra sak nu, eller, jag vet inte om det är bra eller inte.

För två år sedan hände någonting som jag inte tänker ta upp här, faktiskt. Jag talade om det för endast en person, men h*n trodde mig inte, av många anledningar. Det blev ett helvete. Jag mådde skitdåligt, men vågade inte lätta mitt hjärta för någon, av rädsla att inte bli trodd då heller.

Idag gjorde jag det. Jag berättade, inte allt, men de viktigaste, för min underbara pojkvän, som jag har varit tillsammans med en så kort tid men som jag ändå känner så starkt för. Och det var helt otroligt hur förstående han var, det var något jag aldrig skulle kunna drömma om. Det kändes så himla bra att prata med honom, och han sa de där perfekta svaren och höll om mig på exakt rätt sätt vid exakt rätt tillfälle, sådär som det känns som att man bara ser på film.

Jag är så otroligt tacksam för honom. Hejs.

Är så glad för din skull Frida. Att du har hittat någon som du känner att du kan lita på! Jag älskar dig och önskar att allting kommer fortsätta ljusna mer och mer. Finns här för dig, det vet du! ♥

Åh tack ♥ du är så underbar.

Alltså skit, skit skit.

Jag har fyra jättefina vänner, jag tycker om dem grymt mycket, men..
De har hittat varandra, två av dem är mer med varandra och de andra två är mer med varandra också.
Känns så jobbigt då jag blir femte hjulet, känner mig inte omtyckt på något sätt. Jag försöker haka på, men det går inte riktigt, jag blir aldrig den där närmsta vännen.
Jag känner mig alltid så grymt utanför som inte får ta del av den vänskapen. Jag har aldrig stått någon otroligt nära, blir alltid tredje hjulet.

Jag vet inte vad jag ska göra, känns så grymt jobbigt då jag inte har någon supeeernära vän som jag kan prata ut om allt i världen med. Alla jag känner har någon annan som de står supernära till. Jag blir liksom reserv för alla. åh, pallar inte.

Jag kan ju inte direkt prata med dem, vill ju inte förstöra för dem på något sätt, med tanke på att de verkar vara nöjda, och jag kan ju inte kräva nära vänskap...

skitskitskit.

Amandan
Jag har alltid varit en sån, som bara hänger på alla andra i grupper. Dessa personer har alltid haft varandra eller någon annan bästa/nära vän, men inte jag... Har aldrig haft en bästa vän/bästis som jag har delat allt med osv, jag har fått vända mig lite dit och lite hit, jag är en otroligt flexibel människa.

Det finns nog både för- & nackdelar med det. Man känner sig otroligt ignorerad, värdelös osv just när man sitter i skiten, men i längden så tror jag att man blir en starkare människa av att inte behöva förlita sig på andra, att kunna stå där stark och självständig utan en ständig följeslagare bredvid sig.

Kämpa vidare. Jag finns här som ett stöd ♥

Du ska veta att du är älskad här på mugglis!♥

expelliarmus: Du har helt säkert rätt, men det skulle vara skönt att ha någon att förlita sig på ibland när man mår dåligt. Jag har alltid haft svårt med detta just, men det är nu alla jobbiga saker i livet börjar dyka upp, och då saknar jag den där personen.
Tack för att du tog dig tid att svara fina människa! ♥

linnvendela: Tack så mycket sötis. ♥ Du med ska du vetaa!

Åh, jag vet precis hur det är! Det kan till och med vara så att man inbillar sig alltihop, att man själv egentligen är den som är mest omtyckt, men jag känner igen den där känslan av att ha kompisar men ändå vara utanför. Det är hemskt - speciellt när man alltid ställer upp och är där för varenda en, men ändå blir man placerad längst bak i ledet.

Värst är det när någon försöker tävla med en om en annan kompis, när han eller hon försöker bevisa att kompisen tycker mer om han/hon än dig. DET är så jobbigt så man vill kräkas, för man vill ju inte låta han eller hon vinna heller...

Eftersom jag vet hur du känner dig så kan du självklart prata med mig om du känner att du behöver!