De utvalda

Eletha nickar, hon tycker det är jobbigt att inte ordna något själv. Att låta andra göra allt och bara luta sig mot Ethan.

Ethan reste sig upp med Eletha i famnen och gick ut, hans familj följde efter. Han hoppade upp på Elpir och satte Eletha framför sig och hans föräldrar och bröder tog de andra hästarna.

Eletha lutade sig mot Ethan då han tog tyglarna. "Längtartills Vi är framme." suckar hon till och sedan sätter de alla av från gården till norr och förhoppningsvis deras frihet.

"Jag med" sa Ethan. Då de var framme kunde de ta hand om Eletha, få bort hennes feber och se till att hon växte till sig. "Jag hoppas du blir frisk snart, älskar dig" sa han ömt sen. De fortsatte rida på, alla verkade klara det bra förutom Eletha.

Elethas andning blev rasslig och hade inte Ethan varit där hade hon fallit ihop. Att vara ute verkade inte bra för henne i det tillstånd hon var i och det lilla hon lyckades få i sig, mest buljong som Ethans mor gjort gick till barnet. Hennes mage växte men Eletha verkade bara bli svagare.

Ethan blev allt oroligare och oroligare, han önskade att de kanske stannat kvar i byn ett tag, tills hon var frisk i alla fall.
"Du får inte överge mig" mumlade han till henne och strök henne lätt över magen innan han fortsatte rida. Om hon var så här svag, kunde mycket hända sedan när barnet kom...

"Jag lovar." mumlade Eletha och märkligt nog så höll hon det löftet hon lyckades mirakulöst hålla sig vid liv under hela resan. Det märktes att hela familjen var oroad, inte för att Eletha var närvaraande nog att märka det annars skulle det glatt henne att någon var orolig för henne, någon mer än Ethan. Snart närmade de sig byn och man kunde se hustaken och värdshusets byggnad.

Sonja och Tilde kom ut och mötte dem. De visade genast Ethans familj till stugan och Ethan tog med Eletha in i värshuset.
"Är du hungrig? Törstig?" frågade han ömt henne och bar henne uppför trappan.

Eletha skakade på huvudet, och var glad att de kommit fram så hon skulle få vila, "Nej, men jag borde.....buljong, te, något så jag får i mig något." mumlade hon trött mot Ethans famn.

Ethan nickade. "Det fixar jag" mumlade han och la ner henne på sängen och satte några kuddar under hennes huvud.
Han sprang sedan ner och Tilde var tillbaka. Snabbt hade de fått ihop en mugg med buljong, en mugg med vatten och lite soppa. Snabbt kom han upp med allt.
"Här, lite buljong?". Han satte sig bredvid henne och lyfte upp hennes huvud och satte koppen mot hennes läppar.