Life - Lupple & Medi PRS

"Men först middag och dans. Sen vet jag inte mer." Hon lade en hand mot sitt bröst, mot ärren.
"De svider." Viskade hon och tog hans arm.

Han nickade sakta. " Först middag och sen dans." Instämde han och log sorgset mot henne. " Tror det är mitt fel. " Viskade han urskuldande.

"Det tror jag med men det gör så mycket ondare än någonsin." Viskade hon och lutade sig mot honom.
"Jag är rädd." Hon skakade. Vad skulle hända med henne?

(ska hon bli varg? )

(Inte nu men ja.)

Gabriel studerade hennes skakningar och svalde hårt. Hans oro sköt i höjden. " Kan du försöka beskriva smärtan? Är den brännande?" Frågade han så samlat han kunde.

Hon nickade. Hon kramade hans arm hårt och såg på honom.
"Och som något...... river en innefrån."

Han nickade sakta, oroligt. " Försök och ät älskade. " Viskade han. Oron var stor. Han anade det värsta.

"Men det är inte dags än.." Sa hon och grävde ner naglarna i hans ärm.
"Det... gör.."

Han kände hennes naglar men det var nästan som klor. Han svalde hårt och studerade henne. Lät sina vargögon träda fram och gav henne en tyst befallning om att sluta. Eller ja. Gav hennes, vad han trodde var varg en befallning.