Life - Lupple & Medi PRS

Hon skrockade och skakade på huvudet.
"Som vanligt då?" Hon smekte hennes kind.
"Och jag saknar dig. Men du har en ovanligt vacker pojke vid din sida.." Viskade hon.

Mi log varmt mot henne. "Det är Ethan. " Viskade hon. " Jag har berättat om honom via spegeln. " Log hon ömt. " Något måste du ha hört. " Viskade hon. " Jag önskar att du hade fått träffa honom innan. " Sa hon ärligt.

(spegeln?)

Hon log varmt och tog hennes hand.
"Det är bra att du hittat kärleken. Det ser jag. Så ljug inte för mig. Jag är äldre." Hon blinkade med ena ögat. Mi var älst men Fey såg äldre ut. Vilket hade fungerat så bra när Fey var vid liv och behövde åka in. Mi fick agera som hennes dotter.
"Du vet att jag ser dig som en lojal vän och dotter. Förut var du en syster." Hon log svagt, en tår föll ner på deras händer.

( Ja jag tänker Mi har ju något sätt att tala med de där som vaktar Fey och alla som är där, tänker att det är en spegel och vet man hur man ska göra så kan man prata med någon speciell, men det är typ "dålig mottagning" och man får inte alltid svar)

" Det har jag Fey. Han är... som en sol. " Viskade hon. " Du sa alltid att jag behövde mer ljus i mitt liv. " Viskade hon och kramade henne igen. " Jag vet kära du, för mig är du alltid en syster och bästa vän. " Log hon och torkade varsamt bort tåren från hennes kind. " Inte idag, idag är en lyckans dag. " Viskade hon.

(oh då kan slippsnissarna bara säga. Du har inget här att göra. Låt de döda vila sin frid)

Hon skrattade hjärtligt.
"Han är din sol." Hon nickade och klappade på stolen.
"Så jag hör att du går under namnet Mi? Är det något nytt och hippity hopp? Eller säger jag rätt nu?" Hon log varmt.

(ethan gav henne namnet)

(Jo men exakt, men vissa saker kommer ändå igenom tänker jag )

Mistril skrattade lågt och kramade hennes händer. " Det var Ethan som gav mig det smeknamnet." Viskade hon leendes.

"Och du accepterade det? Var det nyligen han gav dig det eller i början?" Hon log svagt.
Hon såg Ethan komma fram med två glas.
"Det var i början." Han räckte Mi ett glas med blod.
"För Mistril lät så fel på henne. Mi är sötare."

Mi tog emot glaset och log stort mot honom. " Tack. " Viskade hon. " Det här är Fey. " Förklarade hon och drog ned honom i stolen bredvid Fey. Hon pratade ju ofta om Fey och ville verkligen att de skulle ha något eget minne. Hon kände blodlukten och studerade hans arm med en skamsen blick. Hon hade rivit honom. " Förlåt. " Viskade hon oroligt. Hon kände att även vargarna reagerade på lukten men de sa inget utan fortsatte med sina diskussioner.

Han tog Feys hand och kysste den.
"Angenämt min vackra dam." Han log varmt och såg på Mi med varma ögon.
"Vill du hellre dricka från mig så är det okej. Det finns super god choklad!" Sa han och log stort.

Mistril fnissade lågt och bet sig lite i läppen. Mer än något annat ville hon dricka från honom. Men inte nu, bland alla... åskådare. " Nej det går bra älskade. Jag menade inte att riva dig. " Viskade hon lågt.