PRS Lupple & Medi

"Ja det fattar jag men får jag sitta vid fönstret eller ska jag sitta imitten?" Willow tog hans hand medan de gick och hon ställde sig i kö för att gå igenom säkerhetskontrollen. När hon var inne ställde hon sig för att vänta på de andra.

" Om du vill sitta vid fönstret så kommer varken jag eller Tristan slåss med dig om platsen. "Flinade han och såg henne sedan gå igenom säkerhetskontrollen utan problem.
Det var tur att inga fönster fanns här eftersom de behövde ta av sig sina ringar för att komma igenom.
Dorian gick först och kom igenom utan problem och tog genast på sig sina ringar igen för att sedan plocka upp sina andra lösa saker han lagt ifrån sig. Han gick sedan fram till henne och greppade tag om hennes hand och log brett.

"Oh jag som trodde ni skulle bråka med mig om den." Hon såg på honom och tog hans hand och började att gå mot ett kafe och såg på honom.
"Vi kan sitta här en stund innan planet tar emot oss." Hon log och slog sig ner och såg de andra komma efter.

Dorian skrattade lågt.
"Jag tror vi överlever. " Flinade han och följde henne till caféet och slog sig ned och nickade.
"Bra idé. " Log han och kramade hennes hand och gav hennes handrygg lätta pussar innan han satte sig mer ordentligt och välkomnade resten till deras bord.
Lathan slog sig ned och la ena benet över det andra och tog sedan upp sin mobil och började kolla igenom den.
Han såg resterande göra liknande gester, härma de som satt runt.
Alexander tog upp en tidning för att underhålla sig men Dorian visste att de bara tittade på det de höll i.

Tristan kom till bordet med en läsk och en smörgås och satte ner den framför Willow och satte sig vid henne och tog upp en bok och började läsa medans Maria var i närheten och iaktog dem.

"Det känns skumt." Hon skrattade och tog mackan och tog en tugga.
"Jag gillar det. Jag älskar er alla."

Dorian såg på henne och skrattade lågt.
" Schyy. "Flinade han och nickade sedan.
"Älskar dig med. "Sa han och kysste henne lätt över pannan och såg sedan mot Tristan.
"Jag antar att de inte sålde vår typ av dryck. " Flinade han innan även han tog upp sin mobil och satte igång något hjärndött spel.

"Nä de hade inget." Tristan såg upp på honom och såg sedan på Willow.
"Men hon måste ha något att äta. Jag vet att hon åt frukost för inte så länge sedan men ändå."

Hon såg på honom och log sedan.
"Vad spelar du Dorian?" Hon lutade sig mot honom.

" Bra tänkt." Sa han leendes mot Tristan innan han tittade på Willow och skrattade.
"Du vet ett sånt där tre i rad. Candy crush. Det är ofantligt tråkigt. " Viskade han mot hennes öra och visade upp spelet han hade uppe.
"Vill du låna den? " Sa han och flinade lite. Hon kanske fann det underhållande vad visste han.

"Varför spelar du om du tycker det är tråkigt." Hon skrattade och såg på honom.
"Jag har inte använt min mobil sedan jag kom till Italien. Jag känner mig rätt fri." Hon såg på honom och tog läsken och tog en klunk-

Dorian såg på henne och flinade lite.
"För att jag kan inte sitta och bara vänta utan att göra något. Folk skulle märka och jag skulle utan tvekan bara kunna sitta still och vänta. Vi alla kan det. Tid är annorlunda för oss. "Viskade han och nickade sedan.
"Jag kan tänka mig det. " Flinade han innan han fortsatte att spela.