wolfy & rollspelare prs

Tack vare den goda hörsel han var född med stängde han ut allt annat ljud, för att kunna fokusera på de ord som drottningen och en beskyddare utbytte. En strigoiattack lät i hans öron inte särskilt trolig eftersom slottet ju var väl övervakat, men allt var möjligt och sa en beskyddare att det var en möjlighet så hade gästerna verkligen skäl till att vara oroliga. Han var mest orolig för Cleos säkerhet, visste inte vart han skulle ta henne för att hon skulle förbli oskadd.

Cleo la sin hand över hans hjärta, hans hjärtslag brukade lugna henne efter mardrömmar så hon hoppades att det skulle ge önskad effekt igen. Hon rynkade sedan på pannan och kliade sig på kinden.
"Ska jag tända ficklampan på min mobil?" viskade hon.

”Jag tror inte att det är en så bra idé,” viskade han och la beskyddande sina armar om henne. Att bara stå still gjorde honom extremt nervös och otålig, om det ens fanns en liten risk att de var i fara så ville han göra något för att hjälpa till.
”Kom så försöker vi hitta Jordan.” Han ville inte ha med Cleo eftersom han inte litade på varken henne eller sig själv om att de inte skulle göra något dumt.

Hon nickade lite och följde försiktigt efter honom. Hennes hjärta var nära på att slå ur bröstet på henne men hon försökte hålla sig lugn för hans skull.
"Vad är det som händer?" undrade hon tyst.

”Elavbrott.” Det var vad beskyddarna ville att gästerna skulle tro och Jonathan ville inte heller ge Cleo en anledning att vara orolig. Att det här skulle vara en strigoiattack kunde mycket väl vara ett falskt alarm. Då han hittat Jordan efter lite sökande lutade han sig närmare killen, bad honom tyst om att hålla ögonen på Cleo hela tiden som om hans liv hängde på det.

Cleo rynkade lite på pannan men sa inget, trodde inte alls att det var elavbrott. Hon höll hårt i hans hand och andades lättat ut när hon märkte att de stod med Jordan. Hon ville bara ta killarna och gå därifrån.
"Varför går vi inte härifrån bara?" undrade hon tyst och tittade upp på killarna.

”Jag ska gå och kolla läget.” Jonathan släppte taget om Cleos hand innan han försvann iväg. Inte det klokaste beslutet han fattat i sitt liv men han kunde inte bara hålla sig i bakgrunden och inte göra någonting åt det hela.

"N-" började hon men hann inte ens andas ut ordet förrän han gått. Hon svalde hårt och tog hårt Jordans hand istället. "Du måste gå och se till att han är okej, j- jag går ut till bilarna och sätter mig i en bil helt tyst." sade hon och tittade upp på Jordan.

Jordan skakade på huvudet. Jonathan hade bett honom se efter Cleo och det tänkte han också göra.
”Han klarar sig,” sa han istället för att försöka muntra upp stämningen, ”om något skulle hända kommer din säkerhet först för honom.”

"Men han är kunglig moroi, det kommer först för dig. Jag är bara en människa." väste hon och tittade upp på honom, trots att hon knappt såg något i mörkret. Hon ville inte alls vara prio ett när Jonathan vandrade runt och lekte hjälte.