PRS(Dragon Fantasy)

Stefan kom upp och hjälpte henne med hästen innan han drog ner henne i vattnet med sig.

Selina började simma lite, som Ian lärt henne och log stort även om hon då fick vatten i munnen.

Ina skrattade och knuffade lätt ner Stefan så de tumlade om på stranden. Ina var yr av glädje, att få vara fri, sig själv.

"Duktig du är." sa Ian och höll sig vid henne.

Stefan la armarna om henne och rullade runt med henne. Han skrattade han med och kände sig fri och lätt, han var gift och det var helt enkelt perfekt.

Selina log stolt då hon kunde simma en bit själv. "Visst är jag?". Hon la armarna om honom och kysste honm.

Ina skrattade och rullade dem ner i vattnet så vågorna sköljde över dem och skjortan klibbade fast.

"Väldigt." log han och besvarade kyssen och drog ner dem båda i vattnet.

Stefan höll än om henne och kysste Ina ömt medan vågorna sköljde över dem. Han tog sig tillslut upp bara för att kasta sig i och simma.

Selina blundade medan de hamnade i vattnet och log. Det här var perfekt helt enkelt. Hon släppte tillslut Ian och simmade en bit längre ut för att se hur bra hon var på att simma.

Ina drog av sig skjortan och dök i efter honom nu med byxor och tygstycket om brösten.

"Inte längre ut." varnar Ian och simmar ut efter henne han ville inte att hon skulle drunkna.

Stefan dök under ytan och fick syn på en snäcka. Han tog upp den och studerade den, en vacker skimrande sak som var vit.

Selina log bara mot honom. "Äsch, jag kan ju simma...Det är ingen fara". Hon var självsäker nu efter berömmer och stannade inte än.

Ina kom upp till yatan och simmade mot stranden. Hon tog fram filten och packade upp maten.

Ian flinade lätt, lät henne simma. Han var glad att hon tog risker, vågade. Men han simmade vid henne.

Stefan kom upp efter Ina och räckte henne snäckan. "Kolla vad jag hittade, en liten vacker sak som du" log han.

Selina dök ner under ytan och ville le åt hur vackert det var. Hon skulle precis upp igen då hon kände hur hennes fot satt fast i något, hon kom inte uppåt. Plötsligt var hon panikslagen och försökte dra sig uppåt och ropade "Ian". Men inget hördes, bara bubblor kom ut ur hennes mun och vatten kom in. Hon sparkade förtvivlat och plötsligt så kände hon hur hennes fot lossnade och hon åkte uppåt.
Så fort hennes huvud var ovanför ytan igen började hon hosta och nästan kräkas upp vatten.

Ina tog emot den och log, "Tack, den är underbar." sa hon och benämnde dess namn med för honom.

Ian kom ikapp henne, men allt hade gått snabbt tills hon kommit till ytan. Han tog tag om henne och drog henne till stranden där han vände henne om så hon kunde kräkas upp.