Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Niel såg förvånat på Mona. "Näe!!" sa han irriterat, besviken över att Mona trodde att han någonsin skulle lämna honom.

Mona satte sig upp. Hon såg att han var irriterad. "Förlåt...Men..jag är bara så rädd" mumlade hon och kröp ihop. "Att du ska sluta älska mig".

Niel såg misstroget och förvirrat på Mona. "Och hur i all världen hade du tänkt att jag skulle kunna sluta älska dig då?" sa han och kramade om Mona.

"Jag vet inte" mumlade hon och slappnade av lite då han kramade henne. "Men...du var så konstig då jag sa att jag hade glömt örterna...".

"Jag...för att vara ärlig så känner jag mig väldigt rädd just nu...jag menar...om det verkligen stämmer så...kommer jag klara av att ta hand om barnet...jag tror inte det, jag är bara....jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta!" mumlade Niel trött och borrade in huvudet mellan Monas huvud och axel med en långdragen suck.

Mona strök honom över håret. "Om...om det är så klarar vi av det!" mumlade hon. "Vi har varandra". Hon var också rädd, livrädd. Men hon kunde ju bara vara sjuk...
Mona tog hans hand och la den över hennes mage. "Jag kanske bara är sjuk".

Niel nickade men förblev tyst. Så tittade han upp på Mona och log sorgset. "Det känns konstigt, allt som hänt. Det kan inte ha varit längesen vi träffades första gången."

Mona log svagt. "Nej inte alls länge sedan...Någon månad kanske? Men det känns som år". Hon kramade om honom.

"Nej, det känns som ett liv." mumlade Niel lyckligt och kysste Mona.

MOna log och besvarade kyssen ömt. Hon la armarna om hans nacke istället. "Ett bra liv, det bästa jag haft".