De utvalda

"Ja, inte var det storken." log Eletha lite roat och såg sedan på dem, som hon försökte minnas något Ethan hade sagt. Något med gifta och dygd i byn, "Borde vi gifta oss?" sa Eletha trött, fast ingen av dem var ju döpta.

Ethan skrattade lätt till. Gifta sig? Det var vanligt i hans by men han hade aldrig sett det för sig själv. "Om du vill, men det blir svårt att hitta en präst som vill viga oss". Han smekte hennes kind. "Men det är inget krav tycker jag".

Eletha skakade på huvudet och slappnade av, "Nej, jag vill inte gillar inte kyrkan, tänkte bara om det var viktigt för dig." sa hon och log lite.

Ethan skrattade igen. "Jag har aldrig tänkt gifta mig, för svårt med det jag anses vara". Djävulens avkomma med oliksfärgade ögon.
Hans mamma kom med ännu ett glas vatten och Ethan gav Eletha det. Han började sedan berätta för sin familj om deras plan. Vilket de verkade gå med på.

Eleta log roat, "Men det är lugnt, jag är djävulens avkomma jag med." skrattar hon lite och lyssnar på familjens diskussion samtidigt som hon dricker och känner sig lite piggare.

"Vi följer er" sa hans mor och far enigt. Och som på given signal så drog familjen fram divese säckar och väskor och började packa ner ägodelar.
Ethan kramade om Eletha. "bättre nu?".

Eletha nickade men såg inte fram av resan, hon ville inte ut igen och rida, hon ville bara sova och vila.

"Bra" log Ethan något lättat och flyttade runt henne så Elethas rygg var mot hans bröstkorg.
"Vi gör som förut, du rider med mig" mumlade han till henne.

Eletha lutade sig bakåt och nickade, "Då kan någon låna Morier." mumlade hon då hon inte visste om de ägde hästar eller ej.

Ethan nickade sakta. Hans bröder fick båda plats på Morier nog, de var så små än. "Mor och far får rida på Samuel". Samuel var en sliten häst som de köpt precis innan Ethan fick komma till slottet. Han var stor och gammal, men som sagt sliten.
Familjen kom nu, till synes klara med väskor och annat.