När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

"Alexis vill prata med honom och Jezebel kommer nog aldrig förlåta honom för det han gjort" sa Fai lågt och såg efter sina föräldrar och visste itne vad han skulle göra

Xenia nickade, hon visste på ett ungefär vad som hade hänt Jezbel. "Bäst att vi låter dem vara, de reder nog sig." sa Xenia lågt och förstod varför Jezebel reagerade som han gjorde.

"ja jag hoppas det. för just nu skrämmer han mig och jag vet inte vad jag skall göra elelr hur jag skall hantera honom" erkände Fai och såg på Xenia

Xenia nickade förstående och la armen om Fai. "Jag förstår det, med det är också förståligt varför han reagerar som han gör." säger hon och ser upp på himelen. "Det verkar bli åska, ska vi gå hem?" säger Xenia oroligt, hon avskyr åska och när det blixtrar, hon är rädd för det.

Fai nickar "klart det är förståligt och jag tror Jezebel räknade med att slippa träffa honom igen när de dödade honom" sa Fai coh såg sen på himlen och nickade och reste sig upp och de började gå hemåt

"Ja, det är klart" säger Xenia och hon hör muller långt borta som kommer närmre. Xenia darrar till och ser skrämt mot himelen. Nu började det regna med, men det gjorde henne inget det var åskan..

Fai slängde en sista blick mot sina föräldrar som inte ens verkade märka regnet och åskan innan han drog Xenia närmare sig så hon inte skulle behöva vara rädd

Det började spöregna och mörkna, en blixt klyvde himelen och Xenia skrek till och gömed sig skrämt hos Fai. Hon hatade åska och blixtrar, i övriga situationer kunde hon hålla sig lugn. Till och med i mörker om hon annsträngde sig, men inte när det åskade och nu var hon mitt ute i allt, helt skyddslös.

Fai kramade om Xenia och började sedan småspringa hem och skyndade in, trotts det var han blö från topp till tå och han såg ut som en dränkt katt. han såg på xenia och skrattade lite

Xenia såg på Fai, hon kunde inte finna nått lustigt i hela situationen. Men de var i alla fall hemma och mullret hördes mindre.