Life - Lupple & Medi PRS

Hon stannade upp och såg på henne.
"Okej men du är lite för hemlighetsfull tycker jag."

(ska det vara Fey eller Gabriels pappa?(

(Fey tänker jag. Fey representerar ju henne. Gabriels far representerar ju Gabriel. )

Mi log ömt och smekte henne lätt över kinden. " Ha roligt. " Bad hon innan hon försvann iväg.

(ja men jag tänkte en fadesfigur ;o)

Hon såg efter henne och såg sig om. Men efter ett tag kände hon en hand om sin.
"Hej älskling. Du är vacker." Hon såg sin mormor och tårar började nu rinna.
"Mormor?"

(Är ju inte hennes men visst han kan väl gå med henne. )

Gabriel stod vid sidan av ingången. Där framme och skulle snart kliva ut. Pärlorna rasslade om honom och han suckade lågt.

"Hej vänen." Hon log svagt och kramade henne.
"Du är så vacker. Charlie var snäll nog att låta mig få komma så snabbt. " Hon log och smekte hennes kind.
"Du är så vacker."

Gabriels far kände sig ta form i den mänskliga världen och såg på Olivia. Lilla Olivia som nu blivit stor. " Hej. Får jag äran att leda dig fram?" Log han.

Hon såg på mannen och lade huvudet på sned. Slog sedan armarna om honom. Han var en kopia av Gabriel, eller tvärt om.
"Det är klart du får. Jag har saknat dig."

Han kramade henne mjukt tillbaka och log. " Jag vakar över er alla. Vackra barnbarn jag fått. " Log han ömt.

Hon log och nickade.
"De är otroligt vackra. Önskar att du kunde få hålla dem." Hon tog hans arm.
"Ska vi?" Frågade hon.

" Jag får chansen att se dem nära idag. Det är tillräckligt." Log han och hakade hennes arm i sin och när musiken började spelas väntade de tio sekunder innan han långsamt förde henne in. In till Gabriel som redan stod och väntade på henne.