Sjunde året på Hogwarts

jag satte mig käpp rakt upp i sängen och såg min omkring och andades ut när jag upptäckte att jag var i Dracos rum, ch rummets ägare sov lugnt bredvid mig. jag gned sömnen ur ögonen och reste mig trött upp, jag kunde inte somna om. jag slängde på mig en klänning och gick ut och på balkogen och såg på den vackra trädgården. jag börjar bli riktigt trött på att inte kunna sova. jag suckade gick in igen och bestämde mig för att ta en kopp varm choklad och gick därför ner till köket och fann pappa.
"Nej men se vem som är här. kan du fortfarande inte sova?" sa han mjukt och jag nickade och slo mig ner och värmde en kopp choklad och bara satt och såg på den.
"Vanligtvis brukar du har börjat prata med mig vid det här laget" sa min far mjukt och jag såg på honom och log och nickade. men vad skulle jag säga till honom? när jag inte kom på något satt jag tyst och märkte snart att pappa började läsa mina tankar och stängde honom ute och gav honom en vass blick.
"Det finns en anledning till att jag inte säger något och du får inte läsa mina tankar" sa jag trött och han såg på mig
"Du måste verkligen vara orolig om du inte ens snäser åt mig" sa han och började sedan läsa sin bok och jag såg på honom, jag kunde inte berätta at tjag var orolig att han skall dö, eller att jag är orolig att han ska döda Harry. jag la huvudet mot bordet och kände hur trött jag blev och hur pappa lyfte upp mig och bar upp mig till Dracos rum och hur jag snart låg i hans säng igen. han strök mig över håret och gav mig en puss på pannan
"Försök sova nu" sa han mjukt och lämnade rummet och jag sov snart

Jag vaknade upp och såg Luna sitta ensam i soffan.
Jag gick fram till henne.
- Hur är det?, sa jag vänligt.
- Jag är orolig för pappa, han skrev ju att vi skulle stödja Harry.
Sen kom dödsätare och tog mig till fånga på Hogwarts Expressenn.
Och nu utpressar de säkert pappa, sa hon sorgset.
- Ja, det gör dom.
Det är inte längre stödja Harry utan att ta honom till fånga och sånt.
Vi gissade att det var något sådant.
Det var därför vi kom hit, för att rädda dig, sa jag tröstande.
Luna torkade sina tårar som hade börjat falla.
- Menar du det? Komni hit för att rädda mig?, sa hon och kollade storögt på mig.
- Ja, självklart, sa jag och log och kramade henne.
Sen satt vi tyst i soffan framför brasan och efter ett tag somnade vi igen.

jag vaknade och såg ut genom fönstret det regnade och jag log lite och jag kände mig faktiskt piggare. jag steg upp och orkade inte byta om utan gick ner till matsalen där jag fann Draco, han satt och åtoch jag slog mig ner
"Känner du dig piggare?" frågade han och jag nickade lite, men jag tror inte det egentligen berodde på att jag sovit för jag tror inte jag var trött för sömnbrist utan snarare för att jag är så ledsen. jag såg på Bella som glatt kom in
"Jag har precis varit med din far och..." började hon men jag tystnade henne
"Du vet om att barn itne vill veta vad ens föräldrar gör när de inte är med va?" sa jag och hon log
"Nej, men nu vet jag det" skrattade hon tog sen smörgås och lämnade sedan matsalen och Draco slappnade av och jag log åt honom.
"Kan vi kolla hur det är med dem andra?" viskade jag lågt och Draco nickade
"Hur kom jag från källaren igår till ditt rum?" sa jag och såg på honom medans vi fixade frukost till de andra
"Laura trollade fram en bår efter att du svimmat och jag tog upp dig på rummet" sa han
"Tack" sa jag och gav honom en puss och vi gick sedan ner till fängelsehålan och jag log åt de andra
"Vem vill ha frukost?"

Jag och Luna satte oss förskräkt upp i soffan, men vi slappnade sedan av när vi såg att det var Cara och Draco.
Dean och Blaise satte sig sömndryckna upp ur sina sängar och gnuggade sig i ögonen.
- Jag, vill gärna ha, sa jag och tog emot frukosten och gav sedan till Luna och satte mig ner vid henne igen i soffan.
- Mår du vra nu Cara?, sa jag oroligt och tittade på henne medans jag började äta frukosten.

jag log mot dem och räckte över tallrikarna till dem och slog mig sedan ner på golvet och gav dem ett snätt leende
"Jag har sovit lite så jag är piggare men bättre vet jag inte, jag tror bara det är oro över allt som händer och vad som kommer hända." suckade jg och drog upp knäna till hakan "Och pappa märker att något är fel med så jag måste hitta på en lögn som lugnar honom."
"Ska du ljuga för Voldemort? är det verkligen så smart?" sa Blaise
"Jag kan ju inte berätta sannignen och det är inte första gången jag ljuger för honom! och som sagt så kan jag ju inte säga till honom att jag orolig för er, för honom och Harry. så om nån har någon bättre ide så säg det" sa jag och såg på dem

- Nej, jag vet inte humörsvängningar kanske?, sa jag med ett flin.
- Nej, ärligt talat jag skulle aldrig ljuga för honom men säger du att det funkar så testa.
- Och du kan ju alltid säga att du är orolig för honom, det skulle han säkert gilla, sa jag med ett snett leende.
- Det är bra att ni kommer med mat, sa Luna och log.
- Det var inte så noga med det när bara jag och Olivander var här, sa hon med ett drömmande utryck i ansiktet.

"Ja men ljuga för honom är ju inget problem för mig, men sen är det ju för att det är jag och vem har lärt mig ljuga? jo Severus och pappa" sa jag och log lätt "Jag vet inte riktigt om det är någon bra ide att säga att jag är orolig för honom pga Harry. Harry är en av de saker vi inte disskuterar!" skrattade jag och såg sedan på Luna
"Klart vi kommer med mat. äter vi så ska ni också få äta" sa Draco och jag log
"Precis och jag är ledsen för vad ni har fått utstå" sa jag och såg på henne
"Det gör inget, det är ju inte ditt fel" sa hon med sin speciella röst och jag log
"Så nu måste vi komma på bästa sättet att få er här i från?" sa jag "Jag vill helst undvika en strid med dödsätanra"

(Hur länge ska vi vänta innan vi bjuder in, Potter, Weasley och Hermione? )

Jag log mot Cara och Draco det var så mycket lättare när de kom.
- Nejmen Cara då vi älskar ju att vara här, sa jag med ett flin och log mot henne.
- För det fösta vill jag veta om våra trollstavar har överlevt eller om vi måste klara oss utan dem.
- Sen så får du väll bjuda alla dödsätare på te och kaka och så smyger vi ut bakvägen, sa jag skämtsammt.

(Bjud in dem nu du )

(Då bjuder jag in dem xD)

jag gav Laura en allvarlig blick men sa inget, jag kände inte riktigt för att skämta just nu utan bara nickade
"holly" sa jag och husalfen kom snart fram "kan du hämta deras stavar"
Med en kort bugning och ett pang så försvann hon och kom snart tillbaka med deras stavar och gav dem till de andra
"Tack" sa jag och hon log o försvann
"Jag har kakor i köket" sa Draco roat på mig och jag bara såg på honom
"Ja skämta ni bara! det ärju jag som får se till att ni inte dör elelr bli skadade! och jag vill inte att det ska hända er något, så kan ni vara vänliga att vara lite allvarliga?" sa jag irriterat och ställde mig upp och såg på dem

- Förlåt Cara, sa jag när hon ställde sig upp.
- Jag menade inte så det vet du, men jag känner att jag inte kan vara ledsen och allvarlig hela tiden.
Jag skulle inte härda ut.
Det är inte kul att bara sitta här nere och vänta på nästa gång man ska bli torterad,sa jag med en suck.
- Jag vet att det är du som måste fixa alltihop, och jag är ledsen för det jag sa, sa jag och såg på henne.