PRS Lupple & Medi

Hon log mot honom innan hon slöt ögonen och slumrade till. Tristan puffade till henne när de var vid flygplatsen.
"Så vakna nu.." Han spännde loss sig.

Dorian stirrade tomt ut i fönstret medan de åkte, märkte att hon väldigt snart slumrade till vilket var otroligt roligt.
När de väl var framme så tänkte han väcka henne men Tristan hann före. Han himlade lite med ögonen men sa inget utan kysste hennes huvud lätt och tvingade henne att sitta mer rakt och inte luta sig mot honom.
" Det är dags. "Log han och la handen mot hennes kind och smekte den lätt innan han också knäppte loss sig och klev ut från bilen och tog ut väskorna de hade med sig.

Hon tog sig loss och klev ur bilen och började gå intill Lathan och Tristan och såg sig om.
"Så jag har en fråga." Hon gäspade och drog handen genom håret.

Lathan nickade sakta.
"Mm fråga på. " Sa han lugnt men nyfiket och började gå med henne.
Medan Dorian tog väskorna, de var inte stora vilket gjorde att de inte såg speciellt tunga ut vilket gjorde att han kunde bära dem.
För i ärlighetens namn vägde de ingenting men det var fullt av människor här så de behövde bete sig så bra som möjligt.
Han gick snart ikapp de andra och lastade över några väskor till Tristan.

Han tog emot väskorna och såg på Willow som gick längst Dorians sida, log och såg på sin far.

"Jo jag har en fråga. Är jag säker i huset? Jag vet att jag har er. Men räcker det?"

Lathan nickade sakta, funderade på hennes ord. Om hon var säker. Ingen skulle vara säker när de var där. Eftersom dem enligt det engelska rådet hade snott deras egendom - de hade tagit henne ifrån dem.
Å andra sidan vägde deras namn ganska tungt i dessa sammanhang och det skulle förhoppningsvis hålla dem alla säkra.
Men Lathan sa inget om detta, han ville inte göra henne mer nervös.
" Det vill jag påstå att du kommer vara, men vi borde inte dröja oss kvar för länge. Utan vi åker dit för att städa ut lägenheten. När det är klart så åker vi hem." Sa Lathan.

"Okej det skulle inte ta mer än en dag, kanske mindre. Men vi måste sälja det mesta men det kan någon annan fixa." Hon såg på ingången och öppnade dörren och klev in och såg över axeln och tog Dorians hand.

Lathan nickade sakta.
"Då är vi säkrare än om vi skulle stannat en vecka. Men det är fortfarande en risk." Sa han ärligt och såg allvarligt på dem alla och även på Willow.

Dorian nickade sakta och kramade hennes hand när hon tog den och följde henne in genom ingången.
"Du har helt rätt. Någon annan fixar det." Log han och gav henne en lätt puss på kinden för att sedan se sig om och börja gå emot incheckningen.

Hon gick efter Dorian och såg upp i taket men sedan ner på Dorians rygg och log. Hon lade huvudet på sned och skakade på huvudet. Det skulle inte vara bra att fråga nu, alla människor kunde höra och det var inte bra.
"Så hur sitter vi?"

Dorian kände av hennes blick och blev genast lite obekväm.
" Du verkar iaktta något noga. " Konstaterade han med ett leende och såg sig om. Det var så mycket människor. Och blod. Han samlade sig genast och la sitt fokus på Willow.
" Du jag och Tristan. Och så sitter Lathan, Alexander och Maria tillsammans. Men vi alla är i närheten av varandra. " Sa Dorian lugnt för att sedan ställa sig i kö till incheckning.
Det gick förvånansvärt fort och de checkade in för att sedan gå vidare till säkerhetskontrollen.