prs yehet & kkaebsong

Det lilla skrattet som sipprar mellan Zihaos läppar lättar en otrolig tyngd på Joshuas hjärta. Han gillar den andre glad, det är det bästa. Men när pussarna väl fått sjuttonåringen att skratta en gång, så kan gryffindoreleven inte undgå att fortsätta lämna små pussar över Zihaos ansikte.
"Mhm, vi får hoppas att någon kan komma och bära oss till tåget. Väskorna också." skämtar Joshua och lutar sig tillbaka för att kunna se den äldre i ögonen. "Det tycker jag definitivt att det är. Vi kanske kan börja idag eller imorgon?"

Ännu en gång, slöt Zihao ögonlocken. Ordet lättad, började inte ens beskriva känslan som han för tillfället kände. Att Joshua fortsatte pussa honom i ansiktet fick även klumpen i magen att börja lösa upp sig mer och mer, allt eftersom. Han älskade verkligen den andre, mer än ord kunde beskriva.
”Tror tyvärr att vi kommer få rulla ner till tåget, ingen kommer vilja bära två killar som sitter ihoptrasslade. Men först får vi nog ta och rulla ner till fladdermusen, sen vidare mot Hogwarts expressen”, sade han och log fånigt innan han nickade lätt. ”Vi skulle kunna testa det under tågresan? Det är åtminstone en början.”

Försiktigt stryker Joshua tummarna över den äldres rosiga kinder med ett leende hängandes över läpparna.
"Hmh, har du helt glömt bort frukosten?" frågar han med höjda ögonbryn, att Zihao glömmer en måltid händer ju inte så ofta. Men kanske det går att ta det på tåget istället. Sextonåringen ler stolt när den äldre säger att de kan testa på tåget, då det betyder att sjuttonåringen inte förlorat all hopp på sig själv. För det förtjänar han verkligen inte. Därför lämnar han ytterligare små pussar över kinderna, näsan, hakan, pannan, och sist men inte minst en liten på läpparna. "Det blir jättebra."

”Frukosten? Ja, den hade jag helt klart glömt bort” erkände slytherineleven och fnittrade till när den andre överröste honom med en hel drös små pussar över hela ansiktet. När Joshuas läppar sedan lämnade hans egna, drog Zihao motvilligt armarna bort från sextonåringen. Därefter kom han snabbt upp på fötter och sträckte båda händerna ner mot eleven snett nedanför honom. ”Jag har en plan”, började han med ett blekt leende. ”Först går vi ner till Snape, sen packar vi våra saker och drar till tåget. På tåget äter vi någonting och så försöker du lära mig hur man mediterar. Låter det okej?”

"Se där, du är ju jätteduktig på att planera," påpekar Joshua och tar tacksamt tag i Zihaos betydligt större händer för att sedan dra sig upp. "Det låter toppen." utan att släppa taget om sjuttonåringens ena hand börjar Joshua röra på benen ner mot Snapes kontor.

Zihao följde lydigt efter Joshua, kramade om handen som var komiskt mindre.
”Inte direkt, men jag försöker i alla fall”, konstaterade han och ryckte lite på axlarna. När de sedan befann sig utanför Snapes kontor, kröp sjuttonåringen ihop bakom den andre, precis som han alltid gjorde när rädslan kröp över ryggraden. Han avskydde föreståndaren för Slytherins elevhem och var även, på många olika nivåer, rädd för personen i fråga. Fånigt, men väldigt sant. ”Du får knacka på.”

Joshua låter blicken vila på den äldre i tystnad, ett svagt leende över läpparna. Visserligen får sextonåringen själv kalla kårar av Snapes sällskap ibland, men inte så att han gömmer sig. Nej, professorn är riktigt duktig på två hela ämnen, både trolldryckskonst och försvar mot svartkonster, han förtjänar elevernas respekt. Även om han kan vara hemsk ibland.
"Hmh, visste inte att ni slytherinelever är såpass rädd för er föreståndare precis som alla andra." påpekar Joshua med ett svagt leende och kramar om Zihaos hand. Den andra handen förs mot dörren och knackar försiktigt, vilket leder till att det bara tar några få sekunder innan dörren öppnas. Snape kikar emellan dörrspringan.

”Alla är ju inte det”, muttrade sjuttonåringen och lutade hakan mot en av Joshuas axlar. ”Men jag är det. Han kan liksom neka mig saker som jag behöver och det skrämmer mig”, fortsatte han tyst. När dörren sedan gled upp på glänt, ryste Zihao ofrivilligt till. De där svarta, kalla ögonen som professorn hade fick honom att känna sig extremt olustig.
”Förbaskade småglin, som kommer och stör så här tidigt på morgonen”, gruffade den fladdermus liknande gestalten bittert och försvann tillbaka in på kontoret. Usch, vad hade de egentligen gjort för att förtjäna det bemötandet?
”Han hatar mig verkligen, och troligen dig med”, konstaterade den äldre kort. ”Å andra sidan hatar han väl alla..”

"Det kan han inte alls." Protesterar Joshua, nej om Snape skulle vägra ge elexiret så skulle det bli mycket problem för läraren. Iallafall i sextonåringens ögon. "Förlåt professorn.. Vi ska med snaraste tåg." Förklarar gryffindoreleven med ett ursäktande leende över läpparna när Snape vänder om i sitt kontor. Jo, Joshua har en del åsikter om den fladdermus liknande läraren, men det håller han tyst om. "Jo, han hatar antagligen alla."

Då Zihao stod och tryckte bakom Joshua, stack läraren bägaren med elixiret i handen på sextonåringen istället.
”Ursäkter tjänar ingenting till”, muttrade professorn, som uppenbarligen måste ha blivit väldigt störd, och drog igen dörren med en smäll.
”Om han nu hatar att folk knackar på hans dörr så jävla mycket kanske han borde sätta upp en skylt?” Påpekade slytherineleven med en grimas och sneglade ner mot behållaren.