wolfy & rollspelare prs

Jonathan önskade att det fanns någonting han kunde göra för Cleos skull, det var inte svårt att se att hon inte riktigt kände sig bekväm här. Han borde ha tänkt efter en extra gång innan han ens tänkt på att fråga om hon ville följa med.
”Ska vi smita härifrån?” frågade han tyst och vände sig halvt om mot henne.

"Hon hatar mig redan, vi kan inte vara dom första som går." sade Cleo tyst och kramade om hans hand med sin. "Vart är toaletterna?" undrade hon sedan och kollade på honom med ett leende på läpparna. Hon funderade på att smita ifrån honom och hela situationen istället för att gå på toa men hon ville verkligen inte skämma ut Jonathan men hon ville inte heller vara kvar.

”Var någonstans läste du den regeln?” Jonathan förstod verkligen inte varför de inte kunde vara de första som tackade för sig. Istället för att ge henne en komplicerad beskrivning om hur hon skulle gå för att komma fram till en toalett, sa han åt henne att fråga en av beskyddarna som stod utanför.
”Jag kan göra dig sällskap också,” tillade han sedan med ett prövande leende.

"Du ska inte göra mig sällskap till toan. Drottningen är på dig som en hök." flinade hon och smekte hans kind lite snabbt innan hon reste sig upp. Hon gick ut från salen och satte på sin mobil igen. Hon läste igenom sms från tjejerna och rynkade lite på pannan då massa hade hänt på festen de varit på, en del av henne ångrade att hon valt middagen istället.

”Aldrig får jag som jag vill,” muttrade han barnsligt tjurigt innan han med ett flin följde henne med blicken. Diskussionerna en del av gästerna hade var ytterst underhållande. Han skulle inte vilja påstå att hsn älskade skvaller men det han hörde nu skulle han kunna få användning av i framtiden. Vilket ju var en fördel för honom.

Cleo gick ut från slottet istället och satte sig på trappan utanför, hon var något otroligt trött på alla där inne då de var enormt stela. Hon kliade sig på armen och satt där ute ett tag och pillade på sin mobil.

Att det inte hänt något skumt än förvånade Jonathan en aning, någonting oförväntat brukade alltid inträffa under drottningens middagar. Han såg misstänksamt på de andra gästerna, precis som om de visste något som inte han gjorde, innan han otåligt kastade en blick mot dörren till matsalen. Hade Cleo gått vilse i slottet eller vad var det som dröjde?

Cleo reste sig upp efter en stund och borstade av smuts från sin klänning innan hon började gå in igen. Hon såg sig omkring på vägen in och gick till Jonathan igen. Hon rynkade på pannan och drog en hårslinga bakom örat.

I samma ögonblick som de första gästerna var på väg att tacka för sig släcktes belysningen. Det resulterade givetvis i panik eftersom det sällan var något som bådade gott. En beskyddare hävdade att det bara var ett elavbrott men ändå rusade ett dussin andra beskyddare iväg, medan resten stannade i matsalen för att skydda drottningen och gästerna.

Cleo rynkade på pannan och tog direkt tag i Jonathans hand. Hon såg sig omkring och försökte hålla sig från att gripas av ren panik. Hon tvekade inte ens utan höll sig så nära honom som möjligt, visste inte vad hon skulle göra riktigt.