Power (Ett rollspel för alla)

Zeya tittade mot Annabeth och visste inte riktigt vad som hon tycke var bäst.
"Jag vet inte riktigt, det är en risk. Men det skulle vara ganska svårt att transferera allihopa.."

Annabeth funderade.
"Det spelar ingen roll om du råkar transferera allihop, några av oss eller ingen. Det viktigaste är att attacken kommer oväntat."
Hon kastade en frågande blick på Dominus, väntade på hans åsikt.

Ariana tar sig till skuggfigurerna och har placerat sig i mörkret bakom dem. I skydd av mörkret ser det ärligt talat ut som om de allihopa var korkade idioter, de skulle aldrig kunna göra något sånt här av egen förmåga. Det är orimligt, helt och hållet. De hon mötte för många, många år sedan var lika. Men de hade i alla fall en målmedvetenhet som dessa saknar. Det krävs inte heller mycket när hon får bort en av dem från deras grupp. Den svarta skuggan hade fått syn på henne, var för dum för att kalla på hjälp och Ariana leder den mot Jackson, utan tvivel.

Ariana kommer tillbaka, och Jackson är beredd på det. Men inte på den svarta skuggan som följer efter och Jackson famlar genast bakåt. I onödan tydligen när skuggan omgivs av en eldring inom sekunder. Som tvingar den till att stå still.
"Du ska berätta för den vad de ska göra. Ha så kul." Säger Ariana illvilligt leende och Jackson stirrar på henne.
"Du... galning!" Säger Jackson till svar och Arianas leende blir bredare.
"Precis." Blir den skrämmande kvinnans svar.

((Det här går ju bra....))

((Jag vet. Jag är nog faktiskt bäst i världen på att svara i rollspel. Någon får jaga efter mig med en stolpåk om jag inte skriver imorgon. .-.))

((Oki : D hah, nejmen... jag vet typ inte vad jag ska skriva))

(Hm... Kommer knappt ihåg vad som har hänt XD)

((Wow vad segt det går ))

((Nu blir det ingen stolpåksjakt. ))
"Det stämmer faktiskt. Planen kommer egentligen inte skadas något allvarligare av att alla är på samma ställe". säger Dominus med eftertänksam röst. "Förhoppningvis kommer varelserna att vara för förvirrade för att vara beredda på ytterligare en attack från det hållet, och har vi tur kan det dessutom fungera som ett dubbelspel, de tror att vi tror att de kommer vara beredda på ytterligare en attack från skogen, och så gör vi det dem inte väntar sig. Utmärkt."
Dominus nickar lite för sig själv, han börjar förstå varför just de här Välsignade har blivit valda.
"Så, Will, Serah, Annabeth, Francesca, Zeya, Lelia. Ta tag i varandras händer och fokusera på Zeya, som om ni skulle föra över kraft till henne."

Francesca tittar misstänksamt på Zeya, som hon tydligen ska "föra över sin kraft till". Vilket skulle förenklas oerhört om hon ägde någon sådan, men det tänker väl Dominus knappast ta hänsyn till. Allt hans tjat om "inre styrka" håller på att driva henne till vansinne. Om hon har någon sådan får den gärna ta och dyka upp, tack så mycket.
Hon skulle helst vilja strunta i allt vad Välsignade heter, försvinna iväg till andra änden av skolan, tända en cigg och skita i allt vad andra heter, men på något sätt känns det inte längre som ett alternativ. ¨
"Då är jag väl fast i skiten som vanligt" muttrar hon för sig själv och går och ställer sig vid Zeya med butter min.

Annabeth tvekade inte. Hon sköt Zeya ett uppmuntrande ögonkast, då hon inte kunde förmå sig att le, och tog tag i Francesca och Lelia's händer. Hon stängde sina ögon och tänkte på vatten, forsande, klart vatten; starka strömmar som virvlade vilt och stilla sjöar med oändliga djup. Hon försökte överföra denna kraft, få den att gå över till Zeya.


((Omg that was so tacky.))