Life - Lupple & Medi PRS

"Är smink verkligen så viktigt?" Frågade hon och lade huvudet å sned.
"För jag tänker att det viktigaste är väl pärlorna?" Frågade hon tyst.

Mistril såg på henne med tankfull blick. "Du är vacker helt klart. Jag tänkte bara att du kanske ville. " Log hon varmt. " Men vi kan skippa det." Sa hon leendes.

"Mi jag menade inte så. Sminka mig. Det blir bra om du gör det." Sa hon och tog hennes hand mjukt.

Hon skrattade lågt och kramade hennes hand. " Jag måste inte om du inte vill. Detta är inte en varg sed. " Log hon ömt.

"Då tar vi lite. Så det inte blir för mycket." Hon log mot henne.
"Hur är det?" Hon såg på allt smink.

Hon log varmt och nickade. " Naturligtvis ska det vara naturligt." Log hon och satte sig på en pall framför henne och började sminka henne.

"Ja inte en sådan där dramatisk. Då skulle de äldre bli alldeles för arga." Viskade hon och skrattade till.
När sminkningen var över såg hon på sig själv.
"Är det där jag?"

Mistril hade sminkat henne naturligt, bara framhävt hennes drag och gett henne en lyster som matchade resten av henne. " Klart det är. " Log mistril.

"Då är det klänningen. Oh gud är den mänskligt traditionell eller från stammen?" Hon såg på ett vackert armband med gröna stenar hon fått från Kung Edward och röde det försiktigt.

Mistril log stort. " Du må gifta dig med en alfa men du är också en väktare. " Log Mi. "Pärlorna och din glittrande hud är från vargarna. Smyckena kommer vara älvornas, slöjan kommer vara från änglarna. Jag kommer bistå med en tiara. Men din klänning kära barn är för en väktare. " Viskade hon och öppnade upp garderoben och där hängde den otroligt vackra klänningen som var ordnad efter hennes mått. " Detta var Feys. " Log hon.