Skriva av sig-tråden
Forum > Off Topic > Skriva av sig-tråden
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
fearless
Elev |
16 jan, 2016 16:07 |
|
Thilda
Elev |
Oftast stör det mig inte att mamma och pappa är ute och håller på med fåren, det är mycket jobb. Men när de går ut tidigt (eller ja, 9 kanske) och bara kommer in och äter lunch en halvtimme och sen ser man dom inte mer förrän kl. 18 (förhoppningsvis är de inne då) , så är det ganska trist. Även om jag är vuxen så är det ju inte skitkul att bara träffas en stund på kvällen även fast det är helg.
16 jan, 2016 17:33 |
|
Jessica Tonks
Elev |
Jag mår illa, har gjort det i flera timmar nu. Det är nog inte magsjuka eller något, det är nog bara oro för skolan imorgon. Eller bara och bara. Det är illa nog. Mina föräldrar låter mig stanna hemma, men jag ser hur de suckar ut lite, lite besvikna sådär. Jag hatar det.
17 jan, 2016 19:52 |
|
Holytail
Elev |
17 jan, 2016 20:31 |
|
Epiphany
Elev |
Återkommande mardrömmar
Nu är det dags för min också att skriva av mig. Som de flesta andra som varit med om obehagliga saker blir man hemsökt av det om natten i drömmarna, som posttraumatisk stress. Det började i alla fall som lindrig posttraumatisk stress. De har sett olika ut men vissa kommer alltid tillbaka och ibland byter de ordning. Drömmarna fortsätter bara varje natt och när jag vaknar är det som om jag inte har sovit alls för att jag är så extremt anspänd på natten :'( Nutiden ändras ![]() Jag drömmer om hur jag lämnade det som var mitt hem. Jag ringer efter honom att komma och hämta mig. Men till skillnad från verkligheten kommer han aldrig och jag blir fast där. Framtiden blir inte den som jag är i nu för hans nummer är borta från telefonen, min telefon är beslagtagen. Eller så svarar han aldrig. Oftast är numret borta från kontakterna. Låt bli min nalle ![]() När dessa drömmar tar slut kommer nya återkommande drömmar om ungefär samma tema - mina saker som jag aldrig fick tillbaka. Inte ens en strumpa med hål i. Jag vet inte vad som har hänt med dem idag men jag skulle tro att hon har slängt allt jag ägde och hade. Fast jag är snart 20 år är jag orolig för min nalle. Ibland vill jag nästan gråta bara av tanken att hon kanske har slängt honom, att han inte finns kvar alls längre. Det gör så ont i hjärtat. Kom med min Nalle. Bara lämna honom på bron. Snälla. Vill ha tillbaka honom. Jag hade också en röd dagbok som jag förvarade i en glipa mellan garderoben och väggen. Jag drömmer om den. Jag drömmer om hur jag en enda gång får komma in i huset och ta vad jag behöver men att jag inte hittar den boken. I andra drömmar letar jag och letar men hittar den aldrig. Mitt undermedvetna vill verkligen ha den boken. Frustration och hämnd ![]() Nu senast drömmer jag att jag konfronterar dem. Jag drömmer att jag skriker och svär och kräver att de ska kompensera för allting, erkänna att de har behandlat mig så fel. Ibland gör jag dem illa (ex slår dem). Jag berättar precis vad jag tycker om dem och hur mycket bättre mitt liv har blivit utan dem. Men de gör aldrig det. Precis som hur det skulle vara i verkligheten. Det går inte att resonera med personer med narcissistisk personlighetsstörning. Många tror att det bara är att resonera sig fram och bli vänner för så kan man göra med vanliga friska människor. En del säger att jag borde ha stannat och bara "resonerat mig" fram till att inte bli illa behandlad längre. Det funkar inte så. Inte med narcissister utan sjukdomsinsikt. 17 jan, 2016 21:18 |
|
Vetauriel
Elev |
Nu har min man åkt. Jag säger "min man" för att vi fortfarande är lagligt gifta, men han är på väg till sitt hemland och jag kommer aldrig mer att se honom igen.
Mitt hjärta känns som att det ska gå sönder. Eller har gått sönder. Jag vet inte vart jag ska ta vägen.
18 jan, 2016 01:03 |
|
Borttagen
|
Skrivet av Vetauriel: Nu har min man åkt. Jag säger "min man" för att vi fortfarande är lagligt gifta, men han är på väg till sitt hemland och jag kommer aldrig mer att se honom igen. Mitt hjärta känns som att det ska gå sönder. Eller har gått sönder. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det finns förmodligen inte någonting någon kan varken säga eller göra för att du ska må bättre. Men kram, iallafall. Jättekram.. 18 jan, 2016 01:10 |
|
Obliviate_
Elev |
Skrivet av Vetauriel: Nu har min man åkt. Jag säger "min man" för att vi fortfarande är lagligt gifta, men han är på väg till sitt hemland och jag kommer aldrig mer att se honom igen. Mitt hjärta känns som att det ska gå sönder. Eller har gått sönder. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Vet att det inte finns mkt man kan göra som hjälper. Men stor kram till dig. ♥ 18 jan, 2016 04:53 |
|
fearless
Elev |
18 jan, 2016 07:03 |
|
Borttagen
|
Sitter på jobbet och är jättetrött, hjärnan känns helt avstängd, ingen energi överhuvudtaget, äcklas av tanken på mat, ovanligt hög ångest, olyckligt kär i någon som tycker mycket om mig och älskar att umgås med mig men inte alls ser mig på det sättet jag vill och hela kvällen igår satt han och tindrade tjejer när jag satt bredvid och det kändes hemskt D: Vill hem och krypa ner i sängen och stänga världen ute just nu
18 jan, 2016 10:11 |
Du får inte svara på den här tråden.









Mugglarportalen