Sjunde året på Hogwarts

"Du borde kanske prata med Severus om du har problem med att sova" jag slog upp ögonen och mötte pappas blick och log lite
"Ja kanske det, men att du stirrar på mig med dina röda ögon hjälper inte" skrattade jag och satte mig upp och han log lite
"Jag hade inte velat vakna av att min far stirrade på mig" sa Blaise
"Jag kan fortfarande höra dig Zabini! ärligt talat tror du jag är döv?" sa pappa och såg på honom men Blaise vek ner blicken igen och jag log
"Han är precis som Dean. ja just det, pappa två av mina vänner har försvunnit vet du var de är?" sa jag och såg på honom
"Vilka är det?" frågade han uttråkat
"Laura och Dean" sa jag och förklararde vilka det var och han skakade på huvudet
"Nej. men försök att ova lite" sa han och lämnade rummet
"Han ljög för dig" sa Blaise lite förvånat och jag suckade
"Klart han gjorde. han gillar dem inte så om de försvinner och han låtsas inte veta vart de är så blir han ju av med dem" sa jag och ställde mig upp
"Jag är hungrig" sa jag och vi gick ut till köket och åt lite
"Lika bra att vi tar med mat till våra fångar, Olivander så utsvulten ut" sa jag och vi gick ner till fängelsehålan och öppnade
"Ta det lugnt det är bara vi. vi tog med mer mat" sa Draco vänligt och vi steg in

- Skönt att ni kommer, vi höll på att hungra ihjäl, sa jag och tog en tallrik.
- Ååå Cara du har fullt med narglar omkring dej, så du är Voldemorts dotter, det är helt okej för mig, sa Luna med den mest allvarliga rösten i världen.
Jag såg på henne och bet mig i läppen för att inte skratta.
- Jag berättade det för dem, det är lika bra att de får reda på det nu som sen, sa jag till Cara och log.
- Hoppas det är okej?, sa ajg och såg på henne.

"Ja vi antog att ni skulle vara hungriga" sa Draco lätt "Sörvisen här nere är inte den bästa"
Jag stirrade på Luna men log sedan
"Ja det är väll det och det gör absolut inget, Laura" sa jag och gav henne en kram
"Men vad säger ni ska vi rösta öupp det här stället lite" sa jag och tog fram min stav och trollade fram en brasa, några sängar, ett bord med fyra stolar, en soffa och två fåtöljer och det såg genast mer beboligt ut
"äh, Cara jag vet inte om det här är någon bra ide, jag menar våra föräldrar lär få spader när de ser det här" sa Draco lite osäker
"Det är därför de inte ser det, bara de som är fängslade ser det och vi då eftersom vi var i rummet. ta det lugnt Draco, jag är ingen idiot." sa jag och log mot dem
"Ja nu kan ni i alla fall bo här nere utan att frysa ihjäl." sa jag glatt
"Får jag bo här med? jag tror inte Voldemort gillar mig" sa Blaise och såg på dem

- Tack Cara, sa jag lyckligt och såg mig om.
- Jag ville inte klaga, men jag hatade verkligen den här fängelsehålan, sa jag leende.
- Visst kan du bo här med oss Blaise, sa Dean och vi andra nickade instämmande.
- Säg att han har åkte hem eller nått och trolla fram en till säng, så blir det bra, sa jag och såg på Cara.

"Klaga allt ni vill, det gör jag när jag tänker på det här stället" sa Draco och ryste och jag log mot honom
"Det var inget, jag gillar inte att mina vänner ligger och fryser i en kalla fängelsehåla" sa jag glatt
"Kan vi göra det?" sa Blaise lyckligt och jag nickade
"Visst och jag tror det är säkrast för dig om ud stannar här, jag menar det är ett under att pappa inte gjort något mot dig" skrattade jag
"Jaså? vad har han gjort?" frågade Dean roat
"Ja han började med att kommentera att pappa och Bella kysstes när båda var i rummet och sedan sa han: Jag hade inte velat vakna av att min far stirrade på mig. när pappa fortfarande var i rummet" skrattade jag
"vad? det är ju sant" sa Blaise och ajg himlade med ögonen
"Jag ska ge dig ett tips! om du vill prata om pappa på det sättet, gör itne det när han är i rummet!!" sa jag leende och såg sedan på de andra "klarar ni er?"

- Absolut, Cara, tack ska du ha, fast lite spel skulle inte sitta fel, jag håller på att dö av tristess, sa jag med ett flin och Dean skakade på huvudet åt mig.
Jag satte mig i en av fotöljerna framför brasan och likaså gjorde Dean, Blaise, Luna och Olivander.
Det var så skönt att äntligen vara varm igen.
- Tac Cara, sa jag lyckligt och log mot henne.

jag himlade med ögonen och trollade fram lite spel
"Försök att inte se för glada ut när de kollar er bara, även om de inte kan se möblerna så märker de om ni är glada och lyckliga" sa jag lätt ch de nickade "vi ses senare"
jag stängde dörren bakom mig och gick upp med Draco tills hans rum och satte mig ner i sängen.
"Jag hoppas de klarar sig" sa jag lite oroligt
"Du har gjort allt du kan för dem dör tillfället, låt alla dödsätare lämna huset innan vi fritar dem" sa Draco och jag nickade och la mig trött ner och kände hur Draco la en filt över mig och lämnade sedan rummet, jag orkade inte tänka på varför och somnade snart

Jag nickade åt Cara.
- Nej då vi ska inte se glada ut, sa jag och såg sur ut men log sedan när Cara och Draco gick.
- Nå, vad ska vi spela?, sa jag glatt och jag plockade fram knallkort.
Vi spelade det i flera timmar för att få tiden att gå och Olivander började bli riktigt bra på det.
Plötsligt öppnades dörren och en dödsätare kom in, det var den där mannen jag hade räddat från Cara och Viole.
Jag ångrade det bitert när han började kasta förbannelser efter oss bara för nöejets skull.
När han hade gått hade vi alla flera djupa sår och Olivander låg avsvimmad på en säng.
Jag kunde inte göra något åt det eftersom han hade upptäckt min och Deans stav och hade beslagtagit den.
Men han hade inte upptäckt Blaise iaf för han hade hunnit gömma sig för att inte avslöja sig.

jag kände hur någon försiktigt ryckte mig i armen och jag drog häftigt staven
"Föråt frun" hörde jag en pipig röst och såg ner på Holly
"Oj, förlåt det var inte meningen" sa jag och stoppade undan staven och log lätt
"Du ville veta i fall det hände något med dina vänner" sa hon och jag såg oroat på henne "Johanse har precis torterat dem"
jag stirrade på henne och stäldle mig upp och tröttheten försvann totalt
"Tack Holly" sa jag och rusade ut ur rummet och krockade med Draco
"Jag hörde" sa han och vi rusade ner till fängelsehålan så fort vi kunde utan att bli upptäckte och vi öppnade dörren och jag såg förskräckt på mina vänner
"Jag sk döda honom" sa jag lågt och gick fram till dem
"Hur kunde ni vara så dumma och inte gömma stavarna?" snäste Draco och jag såg på honom
"Han menar det inte, han är bara orolig" sa jag och Draco såg ner i golvet men sa inget, jag granskade mina vänner
"Det är ganska illa" sa jag sorgset
"Kan du inte göra något alls?" sa Dean förskräckt och jag såg på honom
"Vad tror du om mig? jag lärde mig läka sånna här sår när jag var 13, jag sa bara att det var illa vilket kommer betyda att det gör ganska ont att läka dem" sa jag och började sedan mumla egyptiska ord över dem och sedan rita hieroglyfer i luften runt dem och såren läkta sakta ihop och jag såg sedan på Olivander och ryste till innan ajg började. jag tycker så synd om honom. jag hatade pappa för att han skadade honom när han inte fick de svaren han ville, jag vet inte hur lång tid det tog innan jag hade läkt hans sår och han sov lugnt
"Han lär sova ett tag" sa jag och stälde mig upp men kände hur jag vaklade till och allt blev svart

Jag log matt när Cara och Draco kom in.
- Det var verkligen skönt att se er, sa jag.
Cara såg oroligt på oss men började att läka såren.
Det gjord förfärligt ont, det sved och brändes.
Men det upphörde sedan när de var läkta.
Jag log mot Cara och satte mig sedan upp när hon läkte Olivander.
Sen såg jag Cara vackla till och föll ner på golvet.
Jag och Draco la henne på en säng och såg oroligt på henne.
- Sömnbrist, sa Draco och jag nickade.
- Men hon kan inte sova här, sa jag tog Caras stav och frammanade en bår som vi sedan la henne på.
Jag la tillbaks staven i hennes ficka och Draco svävade ut henne ur rummet och la henne i hanns säng.
Sen blev allt tyst jag kännde mig matt och la mig i sängen och somnade.
Likaså gjorde de andra och snart sov vi allihopa i våra sängar.