Life - Lupple & Medi PRS

Han visade med den han höll i.
"Den och samma blåa som tröjan. Då kan jag ha det så mysigt." Han log och lade ner de, och tog fram enblå och lade den i korgen.
"Du skämmer bort mig."

Mi nickade och såg på det han lagt ned och tillbaka på honom. "Nej inte riktigt, jag menar om jag skulle skämma bort dig så skulle jag köpa ett slott åt dig. "Log hon och lutade huvudet mot hans axel. "Jag minns att jag tyckte det var riktigt roligt att sticka, så kanske kommer jag sticka mer än sockor så kom igen. Plocka på alla fina färger. "Log hon.

Han skrattade och började ta ner flera av samma färg och såg på henne.
"Och jag kommer vara så snäll." Han lade ner dem i korgen och hittade enn riktigt mjukt garn och kände på det innan han tog några och lade det i korgen.
"Nu får det räcka." Sa han tyst.

Hon nickade sakta. "Det vet jag att du kommer. "Log hon och pussade hans kind och såg på allt han valde. Det var en hel del. "Nu får det räcka, jag ska betala dessa och sedan ska vi till mataffären. "Log hon och tog korgen och gick till kassan.

Han tog henne i armen och gick med henne.
"Så Mi kan du svara på varför du är så underbart vacker?"Ethan log och såg på henne med ett leende på läpparna.
"Du har hemligheter om skönhet och det märker man."

Hon betalade och tog påsen med garn i och skrattade till. " Underbart vacker?" Flinade hon och ryckte på axlarna. "Jag antar att jag föddes vacker och sedan fick jag lite hjälp på traven längre fram. "Viskade hon och klev ut i höstkylan och ledde honom mot mataffären. "Kan du berätta varför du är så underbart snäll?" Viskade hon leendes.

"Jag mådde dåligt och jag träffade en väldigt ömsint person. Hon visade mig att livet är värt att leva. Hon räddade mitt liv och jag älsar henne för det." Han såg på henne.

Mistril såg på honom, leendes. "Åh vilken underbar person det låter som. "Viskade hon leendes och pussade hans kind och klev in i mataffären och tog en korg och fortsatte inåt. "så vad behöver du?" Log hon.

Han log mot henne.
"Det är ju du toka." Han drog henne mot chokladen och tog upp en vanlig och såg på henne.
"Den verkar vara bra. Normal och inga konstigheter."

Mistril såg på honom och skrattade till. "Älskling jag tror jag fattade det, men ville inte verka för ja mallig. "Viskade hon och pussade honom igen och såg på chokladen. "Om du tror på den så tror jag på den. "Log hon.