Pirates! PRS Medi & Vidomina

Han såg efter sin mästare och såg sedan mot John. Svor till men sedan visade amuletten.
"Den kommer att dra oss det de är." Han höll upp den och den började genast dra sig mot det varma.
"Se jag gör inget. Den drar oss till honom."

John följde Cuns blick och såg ner på amuletten. "Den visar vägen.", viskade han. Han nickade och hörde steg bakom sig, det var Ethan som visade sig. Hans såg helt utmattad ut. "Ethan..!", flämtade John och drog ut en stol för Ethan att sätta sig ner på.
"Om ni vet något om Kiliah och Sammi.. tala om det. Nu.", sa Ethan. Det var tydligt en desperation i rösten. John svalde och tvekade. "Zydar har henne. Men vi ska hämta tillbaka de. Vi vet hur. Det dröjer inte länge nu." Ethan sträckte sig efter ett glas och svepte drycken från glaset. "Bäst vi ger oss av.", sa Ethan, men John hejdade honom.
"Imorgon. Låt Roy och Miliah träffa sina föräldrar. Lily sina morföräldrar. Vi behöver mat, vi behöver handla. Imorgon, det första på morgonen ger vi oss av."

Miliah kom ut med en stor bricka med mat och ställde ner den framför Ethan och lo.
"Ethan vill du ha något från köket? Jag kan se till att du får något gott." Hon log och sträckte på sig och såg på John.
"Du då John?" Hon pekade på hans tomma glas.
"Mer whisky? Pappa har en helt ny sort som han vill att en erfaren ska dricka."

Ethan sänkte blicken. Han var alldeles försjunken i tankar om Kiliah och Sammi. John hade lagt märke till Ethans dåliga stämning och nickade som svar. "Ethan tar gärna något att äta, vad som helst, Miliah." Han visste att han inte åt mycket, och själv tyckte John att Ethan verkat gå ner i vikt. Han tog inte hand om sig, så det var väl bäst ifall någon annan gjorde det innan han tynade bort. "Ethan, gaska upp dig. Snart är vi tillsammans igen. Och vi alla känner lika som du. Vi är i det här tillsammans."
Ethan nickade långsamt, men fortfarande utan att se på de.
"Jag smakar gärna på whiskyn, så snällt av din far att bjuda på det."

Mira log mjukt och nickade.
"Det är för att jag kommit tillbaka med en dotter. Min pappa är så lycklig." Hon försvann ut till köket och kom sedan tillbaka med en talrik med en stor köttbit på. Sedan hämtade hon en flaska med whisky oh log.
"Gissa vad det är i." Hon log. Det var honung bland annat, så att den skulle få en fylligare smak.

John petade Ethan i sidan med sin armbåge. Ethan muttrade något, men när han såg sin kaptens blick nickade han och tog tag i besticken för att ta en tugga av maten han blivit serverad. Det ångade om maten när han skurit en bit. Han tuggade långsamt och kände då hur hungrig han faktiskt var. Han tuggade kort och svalde för att skära sig en ny bit.
John skrattade och såg på när hon hällde upp på John för att sedan dra glaset till sig. Han lyfte det för att lukta på whiskyn och sedan smaka litet av den gyllenfärgade drycken. "Mm, det är något sött.", sa han och smackade läpparna för att känna efter fler smaker. "Är det.. är det honung?", sa han och såg lite misstänksam ut åt Miliahs håll. Han gillade smaken och tog sedan en riktig klunk av drycken. Det var gott.

Miliah slog sig ner och hon nickade sakta.
"Ja det är honung. Pappa har alltid velat prova göra något sådant." Hon log mjukt.
"Allt för er är gratis idag. Ni tog hem mig men jag vet att de kommer vara kort." Hon log och log.

"Ah, än sviker inte mina smaklökar mig.", skrattade John i hopp om att han var rolig och fick medhåll från några andra av besättningen som skrattade till hans skämt.
"Det är generöst. Och det behövs inte, vi har pengar, Miliah.", sa John och höjde en glas åt henne, men upptäckte hennes far borta vid baren och höjde sedan glaset åt hans håll. "Så, du kanske ska unna din tid till att spendera den med din familj. Om du inte tänker stanna här förstås?" John lät osäker, men var ganska säker på att hon kände sig hemma hos Roy och de andra. Piraterna var henne nya familj nu.

"Men då får du ta det med pappa. Han vill fira." Han log och nickade.
"Jag kommer till kvällen och nej är du en landkrabba nu? Jag tänker inte överge min make." Hon sate händerna mot höfterna.
"Jag är en del av eran familj och då ska jag med."

John skrattade. Han var inte säker på att han ville ha den konversationen. Nog för att John var kapten och skicklig med vapen, men mannen var ägare till ett av hans nya favoritställen- värdshuset, och dessutom en stor karl, matchen skulle inte bli lätt.
"Jag tror dig, Miliah. Återigen, så snällt att bli bjuden på proviant." Han skrattade igen.
När Miliah berättade om hennes hängivenhet till Roy och besättningen log han nöjt och vände sig för att se mer tydligt på Miliah. Han reste sig och sträckte sig efter hennes hand för att ta den i sina. "Miliah.. Vi älskar att ha dig med oss. Du är en av oss". Han klappade hennes hand och skrattade lågt åt sina ord.