prs yehet & kkaebsong

I en kort sekund hade Joshua nästintill tänkt lämna den äldre, då han låtit alldeles för aggressiv. Dock anser han att det skulle ha varit ett riktigt dumt val av agerande. Sextonåringen sätter sig i tystnad ner bredvid Zihao, låter armarna slingra sig om honom än en gång. Kanske slytherineleven inte vill ha honom nära, och det är helt okej, men Joshua vill ändå trösta. Det så snälla ansiktet är gömt i knäna, kramar om sig själv. Med ett svagt litet leende lägger Joshua försiktigt huvudet intill den andres, känner hur de svarta lockarna kittlar honom på kinden.
"Zihao, det är okej." viskar Joshua försäkrande och låter ena armen glida runt sjuttonåringens axlar. "Du stannade till."

Den yngres ord slog mot öronen, men åkte trots det inte riktigt in. Med tårarna fortfarande strömmande nerför de bleka kinderna, vände Zihao upp ansiktet en aning. De svullna ögonen betraktade Joshua med någon slags blandning av skam och sorg.
”Det är inte okej”, mumlade sjuttonåringen och skakade på huvudet, vände blicken framåt. ”Ingenting av det här är ens i närheten av okej”, fortsatte han tyst och knöt händerna. ”Om du och Weasley inte hindrat mig, har jag ingen aning om jag kunnat hindra mig själv i tid..Joshua, du förstår inte. Jag är så jävla rädd över vad som kunnat hända..” Rösten tynade bort och han begravde ansiktet i gryffindorelevens axel, alldeles hysteriskt snyftandes.

Joshua biter ihop, låter fingrarna försiktigt pilla med de svarta lockarna i tystnad.
"Försök att sluta tänka på vad som kunnat hända.. ingenting hände Zihao." viskar han och hårdnar kramen om den äldre eleven. "Jag förstår nog inte, men jag är helt säker på att det har med att förvandlingen sker ikväll. Du agerar starkare då, och ingen kan döma dig för det. Inte du själv heller." Joshua lämnar en liten puss på toppen av slytherinelevens huvud och sluter ögonlocken en kort stund.

”Det ändrar inte faktumet att jag fortfarande är rädd”, mumlade Zihao efter en stunds tystad. ”Är du arg på mig?” Frågade han sedan ynkligt och vände blicken mot Joshua. ”Gjorde jag Julian illa eller lyckades han undkomma skador helt?” Även om han fortfarande hyste agg mot sextonåringens bästavän, så hoppades han innerligt att det lilla utbrottet inte resulterat i någon allvarligare skada. Då hade han självklart inte brytt sig om hur han slet ner den yngre eleven på golvet, eller hur han försökt att kasta sig över den andre. Det gjorde han däremot nu.

"Jag vet att det inte ändrar någonting Zihao, klart du är rädd." säger Joshua och stryker försiktigt fingrarna över den andres lockar. Gud vilken termin det varit än så länge. Sextonåringen skakar lätt på huvudet, ser in i den äldres ögon med ett genuint litet leende. "Klart jag inte är arg på dig." Nej, gryffindoreleven vet mycket väl hur svårt Zihao har att kontrollera detta, och det Julian gjort triggade igång mycket ilska. Det är förståeligt. "Han fick inga seriösa skador, nej."

Zihao lindade försiktigt armarna omkring sextonåringen och drog in den lugnande, underbara doften. Om han kunnat vrida tillbaka tiden..
”Du borde vara arg på mig, jag betedde mig så jävla dumt förut att jag knappt finner ord”, sade han tyst och slöt ögonlocken, tog ett djupt andetag. ”Vi borde kanske gå till professor Snape, det verkar som om jag är i ett ganska så stort behov av det där nedrans elixiret”, fortsatte han, däremot utan att släppa taget om pojkvännen. Nej, nu var han fast där, oförmögen att vira upp armarna så att de kunde komma upp på fötter igen.

Kanske Joshua skulle vara arg på sättet Zihao agerat om han inte vet det han vet.
"Du kunde inte kontrollera det.. det är helt enkelt något vi får träna lite mer på, okej?" viskar sextonåringen och ler svagt när den äldre kramar om honom. "Mm, jo. Men då måste vi ställa oss upp förstår du." Enligt Joshua själv så sitter han bra där med Zihao i sin famn, med händerna försiktigt strykandes över den andres rygg.

”No can do, kan inte bända loss armarna från dig”, förklarade sjuttonåringen och rodnade svagt, vilket fick kinderna att se lite mer levande och friska ut. ”Och hur ska vi kunna träna på det om jag blir sådär arg? Det kommer bara sluta i katastrof”, fortsatte han sedan och skakade lite på huvudet. Nej, han ville undvika den sortens ilska så mycket som möjligt i framtiden. Den var inte hälsosam varken för Zihao själv eller någon som kom i dess väg. Speciellt inte för någon som Julian eller Xavier.

Ett leende sprider sig över läpparna av den andres ord, rösten låter lite piggare. Joshua granskar de lite mer rosiga kinderna, färg på ansiktet har Zihao inte haft på hela morgonen. Därför tar sextonåringen tillfället i akt och lämnar små pussar över de rosa kinderna med ett nöjd leende.
"Då får vi helt enkelt sitta här tills professor Snape kommer gåendes." påpekar Joshua, som nu istället blir fundersam. "Meditera, har du gjort det någon gång?"

De små pussarna som Joshua lämnade över Zihaos kinder, gjorde honom genast en aning bättre till mods och han kunde inte undgå stt låts ett litet skratt undslippa. Vad hade han tagit sig till om pojkvännen inte funnits, om de två eleverna helt enkelt aldrig funnit varandra?
”Jag antar det, hoppas han kommer innan kvällen bara, annars får vi problem. Plus att vi måste hinna med tåget”, sade sjuttonåringen och blev sedan fundersam. Nej, han hade aldrig testat att meditera faktiskt. ”Har faktiskt aldrig testat, det kanske är värt ett försök?”