wolfy & rollspelare prs

Då flickan än en gång tackade nej tappade drottningen intresset av att fortsätta prata med Cleo, gjorde en avfärdande gest med handen.
”Gordon.” En äldre manlig betjänt dök upp vid hennes högra sida. ”Se till att människan får ett glas med vatten då hon inte uppskattar det hon blir bjuden.” Gordon bugade sig lätt innan han försvann iväg.

Cleo gick tillbaka till Jonathan och satte sig ner. Hon svalde hårt och kollade osäkert på honom.
"Vad i helvete?" mumlade hon tyst och granskade honom. "Var det något test eller vad är grejen?"

Han tog ett djupt andetag för att lugna ner sig lite, kokade inombords över det faktum att Cleo blivit förödmjukad inför gästerna.
”Jag borde nog ha nämnt att hon förmodligen skulle göra det,” viskade han ursäktande.

"Jag kunde ju inte göra rätt där väl? Om jag drack så dricker jag ju från drottningens glas och det är väl fel?" mumlade hon och tog hans hand. Hon bet sig löst på läppen och granskade honom en stund. "Vad skulle hon göra om du bara strulade upp mig här och nu?" undrade hon och log busigt.

”Jag tror att hon i det här fallet skulle ha blivit nöjd om du druckit ur hennes glas,” förklarade Jonathan. Han förstod sig inte heller alltid på sin gammelmormors idéer. ”Då kan vi nog glömma bort hennes välsignelse för vårt förhållande,” fortsatte han sedan tyst och skrattade lågt till.

"Men hon är ju drottning, jag är inte kunglig jag är människa. Det kändes som typ att jag var värdig att dricka ifall jag drack, när jag inte är det." sade hon och kollade på honom. Hon skrattade till och nickade lite, hon var lite sugen på att provocera drottningen.

”Ja, ja. Det är inte för sent att göra ett gott intryck på henne.” Hoppades han i alla fall. Drottningen var en trevlig person då hon ville vara det. Han placerade sin hand på hennes lår och sträckte sig efter sitt glas med sin lediga hand.

Hon nickade lite och la sin hand över hans innan hon tog sitt glas med vatten. Hon tog en klunk och bet sig löst på insidan av sin kind.
"Var det jättedumt att säga nej till hennes vin?" undrade hon sedan tyst.

”Tänk inte för mycket på det nu.” Jonathan gav henne en allvarlig blick. Det som var gjort var gjort, ingenting blev bättre av att fundera på hur allt skulle se ut om man gjort något annorlunda.

Cleo nickade lydigt och svalde hårt. Hon var inte alls sugen på att äta då det, för henne, var väldigt sent på natten och hon inte alls kunde äta då. Hon petade lite på maten i sin tallrik och såg sig omkring.