Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Niel såg oroligt på Mona. "Du kanske är sjuk?"

"Jag vet inte" upprepadr Mona. Plötsligt slog en tanke henne. "Sist...Då vi...ja du vet" hon rodnade. "Jag tror jag glöde örterna...;.

Niel stirrade skrämt på Mona. "Du vad?" kved han besvärat.

Mona drog sig från honom. "Jag är inte säker! Och jag kanske är sjuk bara...;. Hon blev rädd av hans reagerande.

Niel knep ihop läpparna. "Vad ska vi göra?" frågade han tillslut.

Mona la armarna om sig själv. "Jag vet inte" mumlade hon. "Jag kan kanske ta örter nu...Men...Men jag är nog bara sjuk".

Niel nickade osäkert. "Vi kommer på något. Kom." sa han och drog Mona till sig. "Eller vill du sitta kvar?" skojade han då han drog upp henne på fötter.

Mona lutade sig mot honom. Och torkade bort lite tårar hon fått i ögonen. Hon gick ut ur badrummet och drog fram sin låda med örter. Hon tog två knippen och åt snabbt.

Niel stod kvar i dörröppningen och trampade nervöst på fötterna. Mona var sjuk, det var allt, intalade sig Niel. Men längre in i sig knorrade fortfarande den där känslan av att Mona kanske var med barn vad han än sa sig själv. Han kom på Milena och Fredrik med att stirra på honom. "Vad?" muttrade han och rodnade lätt. Hade han något i ansiktet eller? Men nej, det var inte det, för när Niel såg dig i spegeln hade han inget.

Mona suckade sedan djupt och kramade om lådan i sitt knä. Det kändes lite bättre nu när hon ätit örterna...Hon gick tillslut fram till Niel. Han såg så nervös ut...Skulle han inte älska sig om deras farhågor besannades?