Life - Lupple & Medi PRS

"Det hjälpte ju inte." Suckade hon och slog sig för pannan.
"Hur vet jag om det är rätt sätt? För det finns 100 sätt så är ett rätt." Hon såg nu helt förtvivlad ut.

Hon skrattade lågt. " Mel är en krigare, Luna en mamma, jag är den som kommer med råd. Förstår du? Vi gör vårt bästa för att hålla oss samman. Att låta oss överleva. "Log hon. " Du är ju både rådgivare och mamma." Förtydligande hon ömt.

Hon log svagt och såg sedan sig omkring. Det skulle bli många frågor och hon nickade.
"Jag har nog mer frågor om vad han inte äter än vad som kommer avgöra att han säger ja." Hon funderade och gick sedan fram till hans mamma. Tog hennes händer i sina.
"Får jag ställa den jobbigaste frågan?"

Hon kramade hennes händer ömt och log varmt. " Du får ställa vilken fråga du än önskar kära Olivia. " Log hon.

"Har han bestraffat någon i rent raseri när personen i fråga inte gjorde ett fel?" Hon såg oroad ut och svalde.
"Är så rädd att han kommer slå mig om vi bråkar igen."

Hans mamma såg på henne med en samlad blick. Funderade på frågan. Hon var inte helt säker. " Jag måste tala med någon annan om den saken. " Sa hon ärligt. Och smekte henne lätt över kinden.

Hon nickade och kramade om henne och log mjukt.
"Gå nu till dina barnbarn och gulla med dem." Viskade hon och gav henne en puss på kinden.
"Tack."

" Det ska jag. Jag återkommer med svaret. " Lovade hon ömt och kramade om henne innan hon gick iväg till barnbarnen.

När hon hade frågat alla så bugade hon för dem.
"Jag tackar alla för allas svar. Vi kommer att synas senare."

Mel log mjukt och tog hennes hand. ," kom nu." Log hon och ledde henne mot badrummet och badkaret.