Life - Lupple & Medi PRS

Allt började falla på plats och hon for upp.
"Säg inte det Mel. Är det i dag? Varför fick jag inte veta något i förväg?" Hon såg på de äldre.
"Jag har all rätt att vara upprörd. Jag kom tillbaka som 29. Från alla minnen jag hade med Gabriel sen jag var 15 var borta. Jag har all rätt."

Mel såg på henne med sorgsen blick. Hon hade hållit med Gabriel om att hon skulle få reda på något. De äldre studerade henne noga. "Månen har satt våra lagar och många har redan blivit brutna. Detta är tradition. " Sa de med hård röst. " Älskar du Gabriel?" Undrade en som var lite yngre, mindre hård i tonen.

Hon såg på henne och kände sig besegrad. Hon sjönk ner i soffan med en tung suck.
"Det är klart att jag älskar honom. Jag har hans barn. Jag älskar honom mer än mitt eget liv. "

Hon nickade varmt. " Lita då på att han har ordnat saker efter din önskan. " Viskade hon. " Och var glad över att han tvingat vissa traditioner att förändras för dig. " Viskade hon leendes. Kramade hennes händer.

Olivia kände en klump i magen när hon såg upp.
"Jag litar på Gabriel. Det var bara en chock. Jag ber så mycket om ursäkt. Det är bara så plötsligt..." Hon skakade på huvudet.
"Så jag ber om ursäkt."

Hon nickade. " Ursäkten godtas. " Log hon och de äldre försvann äntligen ifrån huset. Mel andades ut. " Äntligen. " Suckade hon och smekte hennes kinder. " Allt kommer att bli toppen. " Log hon.

Hon såg efter de äldre och tog emot brickan. Började att äta och såg på henne.
"Vill du inte sätta dig? Jag blir så nojig av att du står..."

Mel slog sig ned på golvet och kramade hennes händer. " Mistril kommer att komma om ett tag. " Log hon. " Och älvorna. Och någon ängel tror jag. " Log hon.

Hon satte nästan maten i halsen när hon hostade fram.
"Oj." Sa hon men nickade.
"Det låter bra. Jag kommer behöva något uppiggande med. Synd att jag inte vet vad."

Hon fnissade lågt och höll fram en bryggd. " Aldriz har gjort den. Han säger att det kommer kännas som du är helt utvilad när du druckit upp den. " Förklarade hon ömt.