|
Borttagen
|
Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag var så jävla glad när jag fick jullov. Så jävla glad över att få skita i skolan ett tag. Men hur kunde jag vara så jävla dum??
Jag sitter här, på samma ställe som på sommarlovet. Ensam, ser på serier. Gråter ögonen ur mig. Jag klarar inte av att vara ensam, men jag är för rädd för att vara med andra människor. Jag önska jag kunde lita på mina så kallade vänner. Jag vill kunna berätta allting. Hur skit jag mår. Hur jävligt rädd jag är. Hur ensam jag är.
Jag orkar inte vara rädd hela jävla tiden. Jag är så trött på mig själv, saknar mitt liv som det var när jag var yngre. Hur jävla glad jag var.
Jag har bara lust att sluta allt nu. Jag orkar bara inte mer. Det enda som fan hindrar mig är att jag är rädd för vad som kommer hända. Om jag inte lyckas försvinna, vad fan kommer hända då. Sen är det också det faktum att jag vill jobba till att få ett liv värt att leva för. men det kommer fan aldrig hända mig.
27 dec, 2015 22:00
|
|
Borttagen
|
Jag måste släppa dig, din känslokalla, trögfattade, falska jävla sate till "farsa".
27 dec, 2015 22:06
|
|
Borttagen
|
Skrivet av Borttagen:
Jag måste släppa dig, din känslokalla, trögfattade, falska jävla sate till "farsa".
Skulle du känna för att prata så skicka iväg ett meddelande.
27 dec, 2015 22:07
|
Minihäst
Elev
|
Skrivet av Borttagen: Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag var så jävla glad när jag fick jullov. Så jävla glad över att få skita i skolan ett tag. Men hur kunde jag vara så jävla dum??
Jag sitter här, på samma ställe som på sommarlovet. Ensam, ser på serier. Gråter ögonen ur mig. Jag klarar inte av att vara ensam, men jag är för rädd för att vara med andra människor. Jag önska jag kunde lita på mina så kallade vänner. Jag vill kunna berätta allting. Hur skit jag mår. Hur jävligt rädd jag är. Hur ensam jag är.
Jag orkar inte vara rädd hela jävla tiden. Jag är så trött på mig själv, saknar mitt liv som det var när jag var yngre. Hur jävla glad jag var.
Jag har bara lust att sluta allt nu. Jag orkar bara inte mer. Det enda som fan hindrar mig är att jag är rädd för vad som kommer hända. Om jag inte lyckas försvinna, vad fan kommer hända då. Sen är det också det faktum att jag vill jobba till att få ett liv värt att leva för. men det kommer fan aldrig hända mig.
Usch, känner igen mig jättemycket!! Vill skicka massa glädje och ork till dig. Ta hand om dig.
another day, another slay
27 dec, 2015 22:30
|
Aproximadamente
Elev
|
detta bör inte läsas, jag kände bara för att skriva bort alla problem eller nåt
Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag orkar inte. Jag orkar ingenting, även fast jag känner att jag borde orka med allt. Vet inte ens var jag ska eller vill börja. Allt känns så jobbigt, men det är det väl inte. Att det är lov ger mig så mycket blandade känslor. Jag slipper en massa som vanligtvis är jobbigt. Jag slipper få tillbaks något prov eller uppsats. Jag slipper sitta i matsalen, sitta tyst på rasten, gömma mig på toan. Skolan är dock ändå så mycket ångest även fast det är lov. Matte-nationella gick åt helvete. Mitt självförtroende sjönk ännu mer, jag kände mig kass och värdelös. En räddning för mig har ofta varit att jag iallafall varit bra i skolan. Att inte vara bäst där skrämmer mig, för vem är jag då, om inte den som iallafall har bra betyg. Inte för att jag ändå kan bli något, kommer bli något eller önskas bli något men det är iallafall något. Något att täcka allt dåligt med, allt som gör mig till den ynkliga människa som jag är.
Ska skriva en uppsats också, den skulle varit inlämnad för fem dagar sen. Jag orkar inte. Försöker men det går inte an. Försöker igen men det finns ingen lust, ingen motivation, inget. Det är väl det minsta problemet egentligen men den häckar mig. Får mig att må dåligt, påminner om känslan av att även skolan försvinner, min täckmantel, det som skyddar mig från att avslöja mitt ynkliga jag. Dels för andra, men mest för mig själv. När jag var yngre var jag förresten bra på att skriva också. Vad som hände med den talangen kan man ju undra. Jag vet inte. Ingen idé att bry sig heller kanske, jag är ju ändå någon som är ingen. Eller snarare ingen som är någon.
Här sitter jag ensam i min säng. Det är det som gör ondast. Inte det att jag inte trivs ensam. Okej, så här: jag trivs för att vara för mig själv men hatar att vara ensam. Jag är ensam. Ingen som bryr sig, bara mina föräldrar aka de som jag inte vill ska bry sig - åtminstone beträffande det här. Mina syskon är inte ensamma. De är ute mest varje kväll, har roligt med sina kompisar. Jag skulle också önska att jag kunde vara det med mina kompisar, om de fanns alltså. Kanske finns de också, men jag sitter här på min säng och är rädd att höra av mig. Jag kan inte tycka synd om mig själv egentligen, jag hör ju aldrig av mig själv. Har jag ens någon gång föreslagit att jag och en annan ska umgås, vara med varandra, göra något? Jag tror inte det. Jag är nämligen ynklig, hemsk och jävligt blyg. Eller är jag det? Mest rädd bara. Vet inte ens vad jag skriver här, känns lite som att jag rantat klart utan att ha rantat nog. Det finns så mycket mer och det är väl det som är det värsta.
rollspelar på svenskahogwarts.com
27 dec, 2015 23:14
|
|
Borttagen
|
Skrivet av Minihäst: Skrivet av Borttagen: Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag var så jävla glad när jag fick jullov. Så jävla glad över att få skita i skolan ett tag. Men hur kunde jag vara så jävla dum??
Jag sitter här, på samma ställe som på sommarlovet. Ensam, ser på serier. Gråter ögonen ur mig. Jag klarar inte av att vara ensam, men jag är för rädd för att vara med andra människor. Jag önska jag kunde lita på mina så kallade vänner. Jag vill kunna berätta allting. Hur skit jag mår. Hur jävligt rädd jag är. Hur ensam jag är.
Jag orkar inte vara rädd hela jävla tiden. Jag är så trött på mig själv, saknar mitt liv som det var när jag var yngre. Hur jävla glad jag var.
Jag har bara lust att sluta allt nu. Jag orkar bara inte mer. Det enda som fan hindrar mig är att jag är rädd för vad som kommer hända. Om jag inte lyckas försvinna, vad fan kommer hända då. Sen är det också det faktum att jag vill jobba till att få ett liv värt att leva för. men det kommer fan aldrig hända mig.
Usch, känner igen mig jättemycket!! Vill skicka massa glädje och ork till dig. Ta hand om dig.
Tack så mycket, detsamma
27 dec, 2015 23:52
|
|
Borttagen
|
Skrivet av Borttagen: Skrivet av Borttagen:
Jag måste släppa dig, din känslokalla, trögfattade, falska jävla sate till "farsa".
Skulle du känna för att prata så skicka iväg ett meddelande.
Tack så mycket.. egentligen är jag mest bara.. pissed. Riktigt jävla pissed..
28 dec, 2015 01:14
|
|
Borttagen
|
Skrivet av Borttagen: Skrivet av Borttagen: Skrivet av Borttagen:
Jag måste släppa dig, din känslokalla, trögfattade, falska jävla sate till "farsa".
Skulle du känna för att prata så skicka iväg ett meddelande.
Tack så mycket.. egentligen är jag mest bara.. pissed. Riktigt jävla pissed..
Know the feeling.
28 dec, 2015 01:21
|
|
Borttagen
|
Trots allt jag tagit tag i i mitt liv och gått igenom så är jag fortfarande samma gamla misslyckade mähä som jag alltid varit. Allt kan dra åt helvete. Jag kommer vara ensam för alltid och inte ens en hund eller katt kommer jag kunna skaffa 
28 dec, 2015 09:28
|
|
Borttagen
|
Vad har jag gjort?
Jag måste lösa det här.
28 dec, 2015 18:15
|
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen