The cold in our bodies [PRS]

"Förstår ni nu varför jag inte KAN berätta för någon. Om detta skulle komma ut skulle alla hemligheter komma ut. Mina följare skulle åter hamna i männens våld. Min stad skulle övertas av girighet."

Olivia nickade långsamt medan hon tänkte på Alices ord. "Ja, jag förstår.", sa hon efter en sekund och svalde. Det här var ju hennes hem. Det var förståeligt att hon ville skydda och bevara det så.

Alice log och tog sig sedan ut och började gå tillbaka mot et av husen de tidigare passerat. Väntade sedan in Olivia och Lottie.
"Dessutom om staden blir påkommen kommer det som skyddar den försvinna. Allt som styrs kommer att försvinna och staden kommer att bli som vilken stad som helst när det kommer till årstiderna. Det är inget jag siktar efter."

Det var mycket att ta in. Hon log mot Alice och såg mot Lottie för att se efter hennes reaktion. Det var mycket som stod på spel här. "Har staden någonsin varit hotad?", frågade Olivia sedan. "Jag menar.. ni har lyckats hålla den vid liv, hemlig, så länge. Har ni blivit upptäckta någon gång, av någon utifrån?"

Alice klev in genom dörrhålet och skakade på huvudet.
"Nej det har vi inte. " Sa hon och lade huvudet på sned och började visa alla smycken. Hårsmycken. Fotlänkar, armband. Halsband, ringar och mycket mer.
"Ni kommer få ett helt sett ikväll. Tyvärr får ni inte välja. Den som gör dem har sett er, läst av era själar och gör dem därefter. Så säger ni att ni gillar blå och ni får gröna stenar. Det är inte att vara elak. Alla färger betyder olika." Hon nickade för sig själv.
"Ni kommer att få mera om ni väljer att stanna. Men kvällens smycken är redan utvalda."

"Oj, det var snällt.", utbrast Olivia överraskat. Mer smycken? Det var överväldigande att bli så uppassad och brydd om, inkluderad. Olivia var inte van det. Hon tänkte på sitt liv som tjänare hos Ivan. Det hade varit så simpelt. Var det möjligt att det här livet, trots sin lyxiga prägel, var mer simpelt?
"Det är fina smycken. Ni har talanger här i staden.", sa hon imponerat.

Hon log och lade tillbaka en ring och nickade. Såg på dem och tog Olivias händer.
"Det är charmen med staden. Ni behöver inte bestämma ikväll om ni tänker stanna. Men om ni gör det kommer en cermoni att utföras igen, en liten fest återigen." Hon funderade innan hon talade.
"Det är för komplicerat. Mitt huvud vill inte forma orden rätt. Men yrken som behövs kommer ni bli tilldelade. Ni kommer även att få lärdomen lika snabbt som ni dricker ur en bägare."

Det hade varit mycket intryck under dagen. Olivia höll bilderna i huvudet som minnen, och drog sig till minnes tillbaka över de vackra saker och ting de hade sett. En magisk dag. Hon gillade tanken, men var omtumlad.
När kvällen närmade sig hade hon gjort sig klar för ceremonin, som hon hade blivit tillsagd att göra. Hon väntade utanför Lotties rum på henne. "Lottie, är du klar?", frågade hon och knackade med baksidan av sitt pekfinger på dörren till hennes rum.

Lottie öppnade dörren och log stort mot henne.
"Du ser magnifik ut!" Hon tog hennes händer och synade henne.
"Men jag har för mig att någon skulle hämta oss? Det var det Alice sa ..." Hon avbröt sig själv när hon hörde steg och Winny kom.
"Ni ser strålande ut flickor. Är ni nervösa?" Frågade hon och lad huvudet på sned.
"Följ med så går vi mot templet." Hon var även klädd i skimmrande kläder.
"Alice väntar på er och det kommer vara en lång förklaring."

Olivia log stort. Det var ju så båda fint klädda och smyckade. "Du ser strålande ut, du med, Lottie." Hon fnittrade.
När Winny visade sig inne i rummet nickade hon åt henne. "Ja, det ska bli spännande det här.", erkände Olivia och gick efter Winny.