Pirates! PRS Medi & Vidomina

Miliahs far såg på Lily och to emot sitt barnbarn och höll henne nära.
"Hej." Han log och såg upp.
"Gratis whisky till alla." Han log när Lily tjöt av glädle.
Cun log och vinkade till sig en man som just kommit in.


Hon log och skakade på huvudet.
"Om det är en pojke så borde den ha din fars namn." Hon kysste honom mjuk.
"Jag har inget emot det min älskade." Viskade hon i hans öra och tog upp koppen och började att dricka.

Roy skrattade då han upptäckte Lilys gränslösa kärlek för sin morfar. Lily var ett knyte av kärlek, det berörde honom. "Så generöst.", konstaterade Roy och log mot Miliahs far och såg sedan på Miliah. "Kom, ska vi sätta oss vid de andra? Kapten och Cun? Jag såg att de hittade ett bord." Han såg över axeln åt kapten Johns håll.
John, som satt med ryggen mot dörröppningen såg inte mannen som Cun vinkade till först mannen kommit fram till de.
Mannen var klädd i väst med vackra detaljer broderade på och en hatt på huvudet med en lila fjäder insydd på. Han såg förmögen ut på det sättet. John mötte en brunögd blick.Han gissade på att mästaren bara var några år yngre än han själv.
"Goddag.", hälsade John och mannen nickade som svar för att sedan sätta sig ner vid bordet med de. Då upptäckte John ett ärr längst mannens kind, mot halsen. Han hade varit i strid? Han granskade mästarens ansikte och tyckte att han verkade trött. Det svarta skägget hade han samlat i en tofs och flätat, lite löjligt, kanske, tyckte John, men tänkte inte kommentera då han själv inte var särskilt brydd om sitt eget ovårdade bruna skägg.
"Förlåt mig.", sa mannen och vände sig mot John. "Smith. Kalla mig Smith."
John tog hans hand och skakade den. Kanske en dag hade mannen varit en smed?

"Ja, Zydar.. Men Zydar Jr, då.", Zydar skrattade och kom på sig. Han hade trott att det verkligen var en pojke. Han slogs av tanken att det kanske var en flicka Kiliah väntade. Vad skulle hon heta då?
"Det blir bra vilket som."

Hon kysste sin far på kinden och log mjukt.
"Mamma är säkert glad att jag kommer tillbaka. Ta gärna hand om Lily." Hon log och såg sin far å bakom disken till sin fru och visa upp barnbarnet-

Cun log och nickade som hälsning.
"Mästare vi har ett problem men det vet du. Zydar tog Kiliah och hennes son. Hur ska vi ta oss till henne?"

"Zydar." Hon log mjukt och smekte sig över si mage.
"Det blir bra." Försiktigt lät hon handen smeka sin mage.

Roy såg otåligt på Miliah och satte armen om henne för att gå med henne mot bordet, men valde att sätta sig ner bakom de, vid ett annat bord, då de verkade vara i affärer med mannen som gjort de sällskap. "Jag undrar vem det där är?", sa Roy och syftade på Smith.
Han såg mot Miliahs far och mor. Lily verkade trivas i deras sällskap. Det gladde honom.
Mannen som presenterat sig som Smith sträckte sig efter sin innerficka i västen för att plocka fram ett smycke. Eller rättare sagt, en amulett. Den var vacker, prydd i kristaller i blått och vitt, säkert värd en förmögenhet trodde John och ögnade den.
Smith lade ner amuletten på bordsskivan och räckte över den till Cun. "Den här, den kommer att hjälpa dig. Men du måste vara diskret. Den kan orsaka riktig skada i fel händer." Han svalde och såg ner på amuletten. "Zydar är inte att leka med. Han är slug, han ljuger och kan vända dina vänner mot dig. Se upp för hans magi."

Cun tog emot den och nickade sakta. Jo han visste väl att Zydar var slug.
"Tack mästare."Han såg sedan på honom med en orolig blick.
"Vi har nyckeln men vi behöver väl något mer? Något som får honom att släppa taget om Kiliah."

"Du måste lura honom. Lura honom att han har vunnit, att han inte behöver Kiliah för att överleva, han har allt. Zydar tänker bara på sig själv, sin överlevnad." Han pausade och såg ner på amuletten. "Kiliah har gett honom en arvinge, han behöver inget mer. För stunden iallafall."

"Va?!" Cun reste sig upp.
"Har Kiliah blivit havande med en där demonen?" Cun såg oroad på John och suckade.
"Vi ska ge oss av i morgon. Helst vill jag åka nu men det går inte." Han såg på amuletten och nickade.

"Cun, lugna dig. Du visste ju att Zydar var slug. Zydar gör allt för att överleva och hålla sitt släkte vid liv."
Smith suckade och skakade på huvudet. John knöt sin näve och drämde den i bordet. Att Zydar ens lagt ett finger på Kiliah..! En ilska brusade upp i honom. "Vilken djävul..!", svor John och andades in. "Så, Cun, Smith har rätt, vi måste hålla oss diskreta. Ethan får inte veta något. Inte än."
Han skakade på huvudet och sträckte sig efter sitt glas för att svepa drycken i det. Han suckade högt. "Så, vi samlar krafter och ger oss av tidigt imorgon." Smith nickade instämmande.

Han såg sedan mot Milias föräldrar.
"Sen kan vi inte bara åka snabbt iväg. De har precis fått reda på att de är morföräldrar så det vore elakt att åka ikväll." Cun drog en hand genom hårt och suckade.
"Men varför Kiliah?"

"Du har ett gott hjärta, Cun.", sa Smith och lät en aning trött på rösten. "Zydar valde Kiliah för att hon är stark. Hon ger honom den arvinge han vill ha." Han pausade och reste sig.
"Jag ger mig av nu. Du vet var du hittar mig". Han höjde sin hand för att röra vid kanten av sin hatt och nicka åt kapten Johns håll. John nickade tillbaka. "Trevligt att träffas."
Smith bytte en sista blick åt Cun och vände sig sedan om för att lämna de kvar med de andra.
"Cun, hur hittar vi de då? Var är de någonstans?", frågade John och ångrade sig att han inte frågat Smith om det.